Det Fabulösa Livet

God Jul Bloggen! Jag har precis vaknat och sitter med täcket om benen och gäspar smått framför datorskärmen. Är som ett litet barn som inte orkar sova längre eftersom det är ju JULAFTON idag!! Resten av min familj sover än så länge men inom en timma kommer nog alla tre ha hittat upp ur sina rum. Sista avsnittet av julkalendern börjar ju vid nio så då kommer i alla fall jag och mamma sitta bänkade. Ärligt talat är jag mycket besviken på årets kalender, den är inte alls så bra som den kunde ha varit och dessutom tycker jag att SVT gjorde stora misstag när det kommer till att ta sitt pedagogiska ansvar. Men men, det är en diskussion för mitt allra piggaste jag. Igår blev efter många om och men en mycket bra dag. Jag började den med att vara frustrerad och bete mig som en liten tjurig unge eftersom julplanerna hade ändrats utan att någon berättade det för mig och min flexibilitet = 0 när det kommer till sådant. Efter 19 år här på jorden har jag till slut lärt mig att jag måste få reda

Hallå eller! Måste passa på att tacka er, mammas vänner, för att ni kikade in här under veckan och skrev så fina kommentarer att mitt hjärta svämmade över. Tack också för att min statistik svämmade över, har nog aldrig haft så höga siffror på den här lille bloggen. Det var fint. Och hoppas också att några av er är kvar, annars blir mitt tack lämnat helt ensamt.  Sedan sist har jag för första gången haft besök av någon annan än min familj och My i slackerlyan i och med att Isa och Jenny kom ända vägen från Linköping och Lunnevad för att börja sitt jullov hos mig. Jag mötte upp dem på stationen i lördags och sedan dess har jag skrattat hysteriskt fler gånger än jag kan räkna. Det är så fantastiskt att umgås med folk som redan känner en utan och innan för en behöver liksom inte anstränga sig ett dugg. Vi spenderade dagarna med att se på den nya Star Wars-filmen, ta långa sovmornar, slå sönder mitt pepparkakshus och strosa runt i Göteborg, som jag äntligen börjar lära mig att hitta i. A

Hej hej! Nu har jag, i vanlig ordning, inte skrivit här på jättelänge. Att göra en recap på allt som hänt sedan sist känns smått omöjligt så jag nöjer mig med att säga att jag har haft det väldigt bra. Livet har lekt så att säga. Det är väldigt konstigt, för även om gymnasiet ägde och jag saknar det varje dag, så mår jag så mycket bättre än vad jag någonsin gjort tidigare nu för tiden. Jag och Annika (min handledare tillika en av Tuves diakoner) pratade om det på vårt senaste handledarsamtal, att jag inte haft varken panikångest eller migrän sedan jag flyttade hit. Det är fantastiskt. Väldigt konstigt men fantastiskt att hitta så rätt. Igår jobbade jag min sista dag för 2016. Att gå ut från kyrkan och slå igen dörren bakom mig och veta att det kommer dröja hela 3 veckor tills jag får göra det igen var jättemärkligt. Jag vet ju att jag snart är tillbaka och att 3 veckor går fort men ändå, jag älskar mitt jobb något fruktansvärt. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som g

Hej bloggen November har gått i en raketfart. Har alltid tyckt att det är årets jobbigaste månad och nu är den nästan redan slut. Mycket märkligt. Jag menar, nästa vecka börjar ju julkalendern. Hur gick det till? Jag har firat novembers sista fredag med att adventspynta hela lägenheten. Jobbet hade några adventsljusstakar över, jag (som är en fattig volontär) fick med mig två stycken hem i onsdags och när adventsspelet var över imorse tog jag buss 17 hemåt och spenderade hela dagen med att sätta upp dem, möblera om lite och hänga upp ljusslingor överallt där de fick plats. Slackerlyan är så fin just nu! Har dessutom fixat en egen adventskalender till mig själv och ställt upp min minijulgran så jag är helt och hållet redo för att det snart är december. Imorse vaknade jag upp klockan 6 hemma hos David och lagom nyvakna åkte vi sedan ut till Säve för att underhålla grundskolebarn i en knapp timma. För att uppmärksamma att det är första advent på söndag (wohoo, TAGGA) spelade vi, tills

Jag gjorde precis en fuling och blötte håret istället för att duscha det, som jag borde ha gjort. Sorry morgondagens kollegor men jag orkar faktiskt inte. Det finns en gräns för hur mycket jag orkar anstränga mig inför jobbet liksom och den går tydligen vid att behöva duscha sent en onsdagskväll. Idag har jag haft en mycket bra dag. Sjöng "O Helga Natt" för full hals med pensionärskören och fick ut all irritation jag gått och burit på de senaste dagarna. Testa det någon gång, det var mycket effektivt. Om några veckor har vi julkonsert och jag tror nästan att jag är den som är allra mest taggad. 18 december peeps, då kör vi stenhårt. Sedan hade jag mina miniorer och de var fruktansvärt lugna för att vara den grupp som Iris och jag alltid måste ladda lite extra inför. Idag kröp en av dem upp i knäet på mig när vi hade andakt och det gjorde hela min dag. På tal om att krypa upp i knäet så bar jag nästan runt på en tjej hela dagen igår på förskolan som tydligen var hemma i magi

Oktober tog ju slut för några dagar sedan och med det även min andra månad i götet. Både tvåmånadersjublieumet med jobbet och med slackerlyan firade jag antingen hemma i borensberg eller på väg till borensberg men oavsett vilket så har oktober inneburit lärdomar. Till skillnad från september har jag inte varit duktig och gjort en lista över varje gång jag fått en ny upptäckt men det kommer nog gå ändå. Lär säkert missa grejer men man kan ju inte heller ha stenkoll på livet hela tiden. En stor lärdom är vikten av att försöka möta människor där de är. Det funkar liksom inte bara att köra på och gå efter vad en själv tycker är bäst utan som soppkokare, ledare eller extra förskolepedagog så är jag där för någon annan. Deltagarna kommer till dessa aktiviteter för att de vill få ut något av det, och det kan vara alltifrån en pratstund över en måltid soppa till att måla varsin mugg och busa med sina kompisar, och mitt uppdrag är att tillsammans med de ordinarie ledarna försöka lösa detta. S

Eftertexterna rullar. Jag väntar för jag vet att en extra spelsekvens kommer när de väl tagit slut. Jag har precis spelat klart ytterligare ett spel ur Assassin's creed-serien. Är lite besviken, väldigt chockad och hyfsat taggad på att gå vidare till nästa spel i serien. Assassin's creed har varit mitt jam ända sedan åttonde klass och efter att ha tagit en paus under en stor del av gymnasiet återvände jag till spelen under sommaren. Nu har jag tagit mig igenom det tredje huvudspelet och ömsom saknat Ezio, huvudkaraktären från förra spelet som var en DRÖM, och ömsom försökt förstå mig på Connor, den nya huvudkaraktären som jag inte alls klickat lika bra med. Det är egentligen inget fel på honom men om Ezio var komplex, sarkastisk och fruktansvärt omtänksam är Connor mest fyrkantig och hård. Jag är också besviken, mest för att spelet inte alls kändes lika fantastiskt som de tidigare. Det var bra, absolut, och hade flera nya moment som jag ÄLSKADE men ändå, det känns rörigt och ib

Jag är hemma. Inte hemma som i läggan i Götet utan hemhemma som i huset i Borensberg. Här ska jag stanna i exakt en vecka till och fira höstlov. Jag är också sjuk, vilket på ett sätt är skönt att vara runt folk (föräldrar) för de tar hand om en och kommer med te men det är också lite jobbigt för jag är väldigt jobbig när jag är sjuk så jag går nog en stor del av familjen på nerverna. Idag har jag försökt fokusera på min tillfriskningsprocess och snabbat upp den med hjälp av te, youtube och Assassins Creed. Ska en vara krass hjälper det kanske inte alls men jag har i alla fall roligt och det är ju alltid värt något. I fredags hade jag min värsta ångestdag på länge i och med att tåget jag åkte med till Hallsberg blev stillastående i över en halvtimma. Missade mitt byte till Motala och bröt ihop. Får sällan ångest men när saker händer som jag inte kan påverka på något sätt överhuvudtaget slår alla mörka känslor jag har till. Hade dessutom en tandläkartid i Motala att passa, som jag miss

Just nu sitter jag i köket och väntar på min matkasse. Den ska komma någon gång mellan 5 och 10 på kvällen men brukar dyka upp runt klockan sju. De första gångerna var jag superorolig och såg mardrömsscenarier framför mig där den aldrig dök upp eller kom fel eller gick sönder eller vadsom. Oklart vart de tankarna kom från men de fanns. Nu bryr jag mig knappt längre. Det har aldrig gått fel någon gång och det enda jag behöver göra är att svara när porttelefonen ringer. Helt rimliga uppgifter. Mitt kök stinker av vinäger för tillfället men det är bara för att jag återigen invaderats av bananflugor. Jag har egentligen inget problem med insekter och har aldrig varit speciellt rädd för varken spindlar eller andra kryp men få saker kan få mitt blod att koka såsom åsynen av bananflugor. Blir helt orimligt irriterad varje gång jag ser en. Nu ska de bort en gång för alla i alla fall och då får en ta att det stinker vinäger i köket. Är inte speciellt mycket i köket ens en gång. Det är verklige

Hej dagboken/bloggen/whatever Jag är så lycklig just nu. Jag är så tacksam över att jag har hamnat här, att jag har fått chansen att göra det jag gör och att jag får lära mig så mycket. I somras kom jag fram till att jag hatade att lära mig nya saker, eftersom det alltid innebar att jag till en början var dålig på något och jag hatar att vara dålig på saker, men jag tror inte att den insikten stämmer längre. Visst är det fortfarande svinjobbigt att lära sig saker och göra fel men varje gång det blir fel så blir jag på något sätt en bättre människa. Och ja, det sög att råka frysa ner innehållet i kylskåpet men nu vet jag ändå att det är bra att tänka ett steg längre när jag ska ta nya beslut och ibland har jag en mindre bra ledarstil i mina barngrupper men jag märker ju också att just den stilen inte fungerar och ändrar den till nästa gång. Misstag är fortfarande det värsta jag vet och det som ger mig allra mest ångest men min senaste ambition är att försöka fråga mig själv vad jag ka

Fredagar innebär alltid ledig dag för mig och också den dagen då jag allt som oftast endast hänger med mig själv. Helgen innebär ofta umgänge på olika sätt och för att blidka mitt introverta jag brukar jag försöka se till att inte träffa så mycket folk på fredagar. Det är väldigt skönt. Försöker också lära mig själv att fredagar får vara helt fria från planer och att det inte spelar någon roll ifall jag städar hela läggan eller bara ligger på golvet och tittar på Youtube hela dagen för båda är lika okej. Idag ska jag försöka samla energi nog att orka dammsuga, för på något vis har jag lyckats få smulor överallt, och skriva en inköpslista så att jag kan åka och handla. Är väldigt sugen på både Nutella och jordnötssmör så det ska nog kunna hända. Igår hade vi frivilligfest i kyrkan, vilket innebär att alla anställda fixar mat och fest åt alla som arbetar ideellt i kyrkan. Temat var höst och jag hörde rykten om pris till dem som klädde sig allra bäst efter temat så jag gick in för det t

September går mot sitt slut och därmed har jag klarat av min allra första månad som (tänkte skriva singel men det har jag redan varit x antal år så det är ju inget nytt) ung och fri!! Eller ensamstående eller amazing dudette eller brud som har kul (ja, det var ju ett strålande förslag Johanna...) eller vad en nu vill kalla det. I tisdags firade jag och lägenheten en månad och imorgon är det jag och jobbet som har jubileum! Har verkligen ingen plan på hur det ska firas men jag har aktivt ställt in alla planer för att kunna hänga endast med mig själv imorgon så jag tänker mig lite Sims, lite serier och en massa god mat. #goals  Min första månad här i götet har på många sätt varit väldigt oklar. Det finns väldigt mycket som hör till det vuxna livet som jag hade noll koll på när jag flyttade och väldigt mycket som fortfarande känns som ett enda stort, svart hål. MEN, en hel del har jag ändå lärt mig och, mest för att jag känner för att uppdatera den här bloggen, här kommer alla mina lär

Jag befinner mig mitt i min andra officiella jobbvecka och har idag ledigt ända fram till klockan 2. Egentligen hjälper jag till i världens gulligaste pensionärskör varje onsdag förmiddag men körledaren, som faktiskt kan någonting om musik, är på semester och därför ställdes den in. Planen för idag är således att dra runt här hemma hela eftermiddagen, laga svampsoppa till lunch, träffa min handledare, hålla i en barnkör med min församlingspedagog Iris (som inte heller kan så mycket om musik så det blir kul) och sedan ha miniorer med samma barn och samma Iris. Troligen är jag och jobbet i den allra första förälskelsefasen nu men det är verkligen allt jag har drömt om. Det allra mesta jag gör är både läskigt och ovant men det är läskigt på ett bra sätt och även om vissa saker är så ovana att jag gör fel hela tiden så gör det ingenting, för någon lär jag ju lära mig att göra det på rätt sätt. Mina arbetsuppgifter är på ett sätt ganska olika varandra men egentligen väldigt lika varandra

Idag har jag haft en helt ledig dag. När jag gick och lade mig igår kväll hade jag sådana planer för den här dagen, om att jag skulle åka in till stan och upptäcka Götet, men jag överskattade min förmåga att orka mig upp från soffan för det är där jag har hängt största delen av dagen. Läst böcker, tittat ikapp Idol, lyssnat på poddar och försökt vänja mig vid den här soffan istället för den som finns hemma i Borensberg. Det går bättre och bättre för varje gång, i den bästa av världar hade den haft högre armstöd men jag klarar mig. Åker dessutom hem på besök om några veckor så då ska jag se till att njuta av vår soffas perfekt höga armstöd. Andra nyheter är att det har regnat orimligt mycket i Göteborg idag. Det började runt lunch och förutom några korta uppehåll har det hållit på hela dagen. Det är ända ganska skönt för det blir så himla mycket enklare att bara drälla runt inomhus då. När klockan var 3 eller något i eftermiddags trodde jag dock att det hade slutat att regna, kokade t

Idag är sista dagen mamma är här med mig och inatt är första natten som jag ska sova här själv. Min säng är egentligen för mjuk och för liten för min smak (jag är van vid en 90 cm bred säng och även om 10 cm mindre inte är en så stor skillnad så ramlade jag nästan ur sängen igår natt) men den duger tills dess att min kassör (dvs jag) tillåter mig att köpa en ny lagom fin och lagom bred säng. Det är ganska konstigt att tänka på att jag ska vara helt själv här inatt men än så länge känns det inte så läskigt och min plan är att belöna mig själv med lyxfrukost och mina favoritpoddar när jag vaknar imorgon. Dessutom ska jag över till My och hennes roomie Helge på mat ikväll så ensam kommer jag inte att bli. Skönt ändå Andra nyheter för dagen är att jag äntligen fått hem min router så att jag slipper surfa på Internet via en nätverkskabel. Nu kan jag med andra ord ligga i min säng och njuta av mitt snabba, helt trådlösa, wifi och som jag har längtat! I stort sett min enda plan för helgen ä

Jag är här nu. Pappa och jag kom fram runt halv ett igår och sedan dess har jag tillbringat väldigt mycket tid i den två som numera är mitt hem. Vi har gjort visiter till IKEA, MediaMarkt och Coop och även om jag fortfarande saknar en hel del grejer så har jag tillräckligt mycket av allting för att klara mig själv här om några dagar. Allting är väldigt konstigt. Det är så svårt att förstå att jag från och med tisdag när mamma åker hem med tåget kommer att bo här helt själv. Att den här tvåan är mitt hem. Att när jag säger "Jag drar mig nog hemåt nu" så kommer jag att ta bussen till den här lägenheten och inte till huset i Borensberg. Igår kväll när pappa hade tagit bilen hemåt kändes allting jättejobbigt. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lyckas bo här helt själv och även om min lägenheten är väldigt fin och gullig så kändes den inte alls som jag. Det har trots allt bott en 90 år gammal kvinna här innan mig och det sätter sina spår i både tapeter, blommor och dekorat

I och med att jag flyttar den här veckan (gud, det är typ det enda jag pratar om...) har jag påbörjat det smått vemodiga uppdraget att säga hej då på obestämd tid till sådana människor som jag verkligen tycker om. I fredags hängde jag med Elin för sista gången på länge, eftersom hon drog till Örebro i helgen, i lördags åt jag middag med kusin & Co och imorgon ska jag träffa mitt GU-squad och planera för en framtid där jag inte längre är ordförande. Grön Ungdom Linköping är det närmaste jag kommer att ha barn, för ända sedan jag, Ebba och Leo bestämde oss för att starta upp det i ettan har jag lagt ner så sjukt mycket tid på den föreningen. Tillsammans med mina GU-kompisar har jag fått se föreningen växa och blomstra och jag har också sett mig själv växa som person och bli mycket mer självklar i rollen som ordförande i takt med att månaderna gått. GU är min lilla bebis och även om det på ett sätt ska bli skönt att slippa ansvar för den ett år så kommer det också vara väldigt känslos

Det här som händer nu är så sjukt. Jag har mindre än en vecka kvar i Borensberg. Har ingen aning om hur tiden gick så fort eller hur jag blev så pass stor men om 6 dagar är det dags. JAG FLYTTAR. Den här veckan som snart tar slut har jag ägnat åt att sitta barnvakt för allra sista gången och åt att börja packa ner mitt rum. Den kommande veckan ska jag få ner mina tre garderober i flyttlådor och en gång för alla bestämma exakt vad det är som ska få följa med. Jag tänker att jag borde vara skräckslagen och full av panik men jag är inte det. För tillfället är jag så himla taggad! Under sommaren har jag insett att jag tycker fruktansvärt mycket om mitt eget sällskap och även om jag typ aldrig är redo för förändringar så tror jag att jag är så redo som jag kan bli för att flytta hemifrån. Det kommer att finnas så mycket tid att fylla i min lägenhet och jag är väldigt säker på att jag kommer att lyckas att fylla den med saker som får mig att må bra. Dessutom har jag på något sätt insett at

För varje dag som går och för varje grej jag gör blir det faktum att jag ska till Göteborg allt mer verkligt. Igår rensade jag i min bokhylla, vek ihop flyttkartonger och lade ner alla de böcker jag tror att jag behöver för att bo hemifrån i 10 månader. De allra flesta böcker från min överfulla bokhylla får följa med mig och kanske egentligen inte för att jag tror att jag kommer att läsa dem minst 100 gånger var utan snarare för att jag har så mycket idéer om hur goals min bokhylla ska bli. Jag vill sortera mina böcker efter serier, ställa upp mina samlarfigurer (som än så länge bara är en) och pynta hela hyllan med bilder och prylar från alla mina favoritfandoms och jag vill att varje gång någon kommer in i min lägenhet ska de få syn på min bokhylla och veta att jag är minsann en sådan person som bryr sig om viktiga saker, dvs böcker. Jag menar, hur vacker är inte detta? Idag har jag knappt gjort någonting, till skillnad från gårdagens intensiva packande och kompishän

Idag ringde jag till Bredbandsbolaget. Jag har lätt telefonfobi och skakade i hela kroppen innan men mannen som svarade, Fredrik, tog mig i handen och guidade mig igenom hela samtalet. Om bara några veckor går jag från 20 mb/s, som jag dessutom delar med 3 andra personer (varav en är en spelnörd), till 250 mb/s. Det känns mer än okej. Berättade detta för Jacob, min spelnörd till bror, och han bara tittade på mig. "Fy fan, du gör ju inte ens något på datorn" sa han sedan. "JAG BLOGGAR FAKTISKT!" ville jag lägga till, men det stämmer ju knappt. Helgen som kommer är min allra sista hela helg hemma på väldigt länge. Lördagen den 27 september ska jag och pappa packa in oss i bilen och ratta ner mot Göteborg. Där ska jag sedan bo i 10 månader. Helt själv i en trea i Rosendal. Det känns väldigt konstigt. Tanken är liksom att jag ska klara mig själv? Laga mat, tvätta, hålla lägenheten hyfsat ren och inte dö av ensamhet på kvällarna när jobbet är slut. "Men vad är d

HALLÅÅÅÅÅÅÅ ELLER (Det är alltid lika stelt att börja blogga igen efter att ha struntat i det i flera månaders sträck...) JAG ÄR TILLBAKA! WOHOO! Det var inte meningen att bojkotta min fina lilla blogg så himla länge men saker och ting var väldigt intensiva runt studenten och all min vakna tid gick åt till att glida runt i studentmössan och dricka öl och när det väl lugnade ner sig var det sommarlov och jag insåg att jag kan LEVA LIFE för första gången på länge, och då ingick inte bloggskrivande som en punkt. Men NU SÅ! Jag har haft lite tankar om att starta upp denna bloggen igen i några dagar och i samband med att jag insåg att jag flyttar hemifrån om mindre än en månad (ALLTSÅ VA?!) tänkte jag att det var dags. Förvänta er inga stordåd eller någon episk uppdatering men min ambition är att kika in här några gånger i veckan. Kanske blir det oftare, kanske inte, ingen vet än så länge. Min sommar har hittills varit väldigt bra och jag har haft en sådan där sommar som jag har drö

Hej hej... Det här var ju oerhört länge sedan. Har aktivt förträngt denna lilla skapelse tre veckor i sträck. Förlåt bloggen, men skolan bestämde sig för att komma emellan. Hade runt 10 examinationer under en vecka och nationellt prov i matte veckan efter så all vaken tid gick åt till att plugga. (Lol, inte alls men jag hade ingen ork till att blogga) Är äntligen klar med hela skolan och har endast 2 veckor kvar av lektionsfri tid innan jag tillsammans med klassen springer nedför skolans trappar. Med andra ord tar jag studenten om 2 veckor?! HUR? Jag är ju fortfarande 13 år gammal...  Är väldigt taggad och längtar något sjukt till att vara skolfri och efter sommaren flytta hemifrån men samtidigt är det så himla stort och svårt att ta in att jag förtränger även det och låtsas som att jag kommer bo hemma och gå i skolan hela livet ut. Det är ju rena drömmen! Förutom det faktum att jag skulle irriteras till döds av mina föräldrar.  Igår firade bloggen 6 månader (vilket jag såklart

MITT HÅR SER UT SOM VANLIGT IGEN!!! WOW!! Det låter möjligen superytligt men åh, vad det är skönt. Har insett under veckan som har gått att jag inte riktigt vet vem jag är utan mitt hår, för så mycket av det som är jag sitter i att jag har det håret jag har (dvs stort och superlockigt) så det har varit både konstigt och sorgligt att gå flera dagar utan det. Möjligen säger det något om att jag borde försöka hitta mig själv utan att mitt hår är inblandat men äh, det är ju tillbaka nu så varför det? Annars har jag övningskört en del och som alltid fått panik när det finns andra bilar runtom mig. I lördags hade jag flera bilar bakom mig, ett möte, en bil som låg på treans växel och mig själv som trodde att jag inte skulle hinna växla ner så jag fick panik och körde in i vår häck istället för att svänga in på uppfarten... Det var några ångestfyllda timmar efter det innan jag vågade mig ut för att kolla på bilen och insåg att det knappt syntes att jag kört rakt in i häcken. Och idag ska ja

Ni vet när en tror att en har rätt mycket distans till sig själv och inte bryr sig jättemycket om vad som händer med ens utseende, för det mesta brukar lösa sig och folk verkar gilla en även om en ibland ser lite märklig ut? Precis så har jag tänkt om mig själv väldigt länge och insåg först igår att det kanske inte alls stämmer. Jag färgade nämligen håret igår, och gick till min frisör astaggad på att äntligen få det blåa hår jag drömt om i några månader. Grejen är dock den att vi var tvungna att bleka ner mitt hår för att få bort alla andra färger jag har haft och om ni någonsin undrat vad som händer om en har blekmedel i håret i upp emot en timma så kan jag bara tala om att det sliter väldigt mycket på håret. Igår tappade jag hår så fort jag drog handen genom det och det var så torrt att jag svär på att det hade börjat brinna om jag satt en tändsticka intill. Och det var när jag satt med inpackning i håret för att försöka rädda allting som jag insåg att jag inte alls har så mycket