Ja ni... Hej hej hallå, eller hur jag nu brukar inleda mina blogginlägg. Det var länge sedan. Livet hände. Det är ju en fruktansvärt uttjatad ursäkt men inte desto mindre sann. Jag kom hem till Götet efter julledigheten, saknade den trygghet, glädje och lycka jag känt av hela förra terminen och sedan dröjde det månader innan dem känslorna behagade att dyka upp igen. Istället för att älska att bo själv hatade jag det och istället för att känna att jobbet var meningsfullt ville jag bara att det skulle ta slut så att jag kunde få komma till lägenheten, slänga mig i sängen och sova i flera timmar, så att jag inte behövde vara vaken och anstränga mig för att verka glad när jag innerst inne inte var speciellt glad. I vissa perioder är allting lekande lätt och fyllt av glitter, i vissa perioder är det helt tvärtom och det är i det landet, det som är grått och mörkt och som får en att känna att det mesta är meningslöst och ovärt, som jag spenderat de senaste månaderna. Det är inget konst