Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2016

*Reser mig upp från graven och borstar av askan*

Hej hej... Det här var ju oerhört länge sedan. Har aktivt förträngt denna lilla skapelse tre veckor i sträck. Förlåt bloggen, men skolan bestämde sig för att komma emellan. Hade runt 10 examinationer under en vecka och nationellt prov i matte veckan efter så all vaken tid gick åt till att plugga. (Lol, inte alls men jag hade ingen ork till att blogga) Är äntligen klar med hela skolan och har endast 2 veckor kvar av lektionsfri tid innan jag tillsammans med klassen springer nedför skolans trappar. Med andra ord tar jag studenten om 2 veckor?! HUR? Jag är ju fortfarande 13 år gammal...  Är väldigt taggad och längtar något sjukt till att vara skolfri och efter sommaren flytta hemifrån men samtidigt är det så himla stort och svårt att ta in att jag förtränger även det och låtsas som att jag kommer bo hemma och gå i skolan hela livet ut. Det är ju rena drömmen! Förutom det faktum att jag skulle irriteras till döds av mina föräldrar.  Igår firade bloggen 6 månader (vilket jag såklart

JAG SPRINGER HÖRNI!

MITT HÅR SER UT SOM VANLIGT IGEN!!! WOW!! Det låter möjligen superytligt men åh, vad det är skönt. Har insett under veckan som har gått att jag inte riktigt vet vem jag är utan mitt hår, för så mycket av det som är jag sitter i att jag har det håret jag har (dvs stort och superlockigt) så det har varit både konstigt och sorgligt att gå flera dagar utan det. Möjligen säger det något om att jag borde försöka hitta mig själv utan att mitt hår är inblandat men äh, det är ju tillbaka nu så varför det? Annars har jag övningskört en del och som alltid fått panik när det finns andra bilar runtom mig. I lördags hade jag flera bilar bakom mig, ett möte, en bil som låg på treans växel och mig själv som trodde att jag inte skulle hinna växla ner så jag fick panik och körde in i vår häck istället för att svänga in på uppfarten... Det var några ångestfyllda timmar efter det innan jag vågade mig ut för att kolla på bilen och insåg att det knappt syntes att jag kört rakt in i häcken. Och idag ska ja

Det här med självdistans

Ni vet när en tror att en har rätt mycket distans till sig själv och inte bryr sig jättemycket om vad som händer med ens utseende, för det mesta brukar lösa sig och folk verkar gilla en även om en ibland ser lite märklig ut? Precis så har jag tänkt om mig själv väldigt länge och insåg först igår att det kanske inte alls stämmer. Jag färgade nämligen håret igår, och gick till min frisör astaggad på att äntligen få det blåa hår jag drömt om i några månader. Grejen är dock den att vi var tvungna att bleka ner mitt hår för att få bort alla andra färger jag har haft och om ni någonsin undrat vad som händer om en har blekmedel i håret i upp emot en timma så kan jag bara tala om att det sliter väldigt mycket på håret. Igår tappade jag hår så fort jag drog handen genom det och det var så torrt att jag svär på att det hade börjat brinna om jag satt en tändsticka intill. Och det var när jag satt med inpackning i håret för att försöka rädda allting som jag insåg att jag inte alls har så mycket

Tandställningar, klassis och livet efter studenten

Jag har ju tandställning, och har haft i ungefär ett halvår nu, och för det mesta bryr jag mig inte om den. Ofta fastnar det mat i den, ibland ger den mig blåsor och efter varje spänning kliar det så mycket i tänderna att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag taggar den dag jag får ta ut den och äntligen slippa allting som heter extra noga tandborstning, gummisnoddar och metalltrådar som sticker mig i kinden men samtidigt känns det så konstigt att den en dag inte kommer att vara en del av mig, för den har verkligen blivit en central del av mitt liv. Jag kommer knappt ihåg hur det var utan tandställningen, och då har jag inte ens haft den speciellt länge, och det kommer att bli så konstigt när den väl är borta. Precis så är det med min klass. Jag längtar efter att ta studenten och vill verkligen inget annat än att springa ut från skolans dörrar och vara fri från skolan men att gå ut skolan innebär också att jag inte längre kommer att träffa mina fantastiska klassisar varenda dag. De