Det Fabulösa Livet

Jag börjar mer och mer vänja mig vid det här med att kalla bbg för mitt hem. På söndag har jag varit hemma i tre veckor, vilket också blir rekord för hur länge jag varit hemma i sträck sedan förra sommaren. Tänker lite på en karaktär i tvprogrammet "Rasten" som jag och Jacob tittade mycket på när vi var små som sa något i stil med "Kom ihåg att ta två steg framåt och ett steg bakåt när ni går, så att ni får se så mycket som möjligt av världen". Nu var den karaktären visserligen en free spirit och menade kanske inte att man ska ta två steg framåt och ett steg bakåt när det kommer till förändringar men för tillfället känns det som att det är så jag hanterar hela den här "flyttahemprocessen". Fast ibland känns det nästan tvärtom, som att jag tar ett steg framåt och livet hårdhänt drar mig två steg bakåt. Igår var en sådan bakåtdag. I måndags var jag väldigt lycklig, hela familjen tog ledigt från det husprojekt vi (dvs alla förutom jag pga lattjej97) befinne...

Hallå hallå Glassbilen stannade precis utanför mitt fönster. Befinner mig alltså i valet och kvalet mellan om jag ska springa ut och köpa på mig lite glass, som på de gamla goda tiderna när jag och Jacob var små och det var SUPERVIKTIGT att inte missa glassbilen när den kom på fredagskvällarna, eller inte. Är egentligen inte sugen på glass och nu åkte den precis vidare till nästa kvarter så den chansen gled mig ur händerna. Jaha ja. Idag är det ju Sveriges nationaldag. Det vet väl de allra flesta som bor här, skulle jag gissa på. Jag har varit lite ambivalent kring nationaldagen de senaste åren för det är så lätt att koppla allting som har med nationalism att göra till Sverigedemokraterna. I alla fall i min värld. Och är det något jag verkligen inte vill kopplas till så är det just SD, eller andra högerextrema krafter. Ordet sverigevän till exempel är ett ord som får mig att rysa och lite liknande känslor kan jag ha inför nationaldagen. Vad är det vi blir nationalistiska för egentl...

Ja ni... Hej hej hallå, eller hur jag nu brukar inleda mina blogginlägg. Det var länge sedan. Livet hände. Det är ju en fruktansvärt uttjatad ursäkt men inte desto mindre sann. Jag kom hem till Götet efter julledigheten, saknade den trygghet, glädje och lycka jag känt av hela förra terminen och sedan dröjde det månader innan dem känslorna behagade att dyka upp igen. Istället för att älska att bo själv hatade jag det och istället för att känna att jobbet var meningsfullt ville jag bara att det skulle ta slut så att jag kunde få komma till lägenheten, slänga mig i sängen och sova i flera timmar, så att jag inte behövde vara vaken och anstränga mig för att verka glad när jag innerst inne inte var speciellt glad. I vissa perioder är allting lekande lätt och fyllt av glitter, i vissa perioder är det helt tvärtom och det är i det landet, det som är grått och mörkt och som får en att känna att det mesta är meningslöst och ovärt, som jag spenderat de senaste månaderna. Det är inget konst...

Tja bloggen! Imorse vaknade jag av alarmet kvart i sju, var svintrött och ställde om det till 10 över 7 istället. Ångrade det en timma senare när jag i panik och med en minut innan bussen skulle gå rusade nedför trapporna men i stunden var det hur skönt som helst att blunda och sova 25 minuter till. När jag väl tog mig upp kände jag mig väldigt deppad. Inte riktigt som förra veckan, när allting kändes fel, utan mer som jag alltid mår efter några dagar när livet varit på topp. Det är som att min kropp inte kan hantera all lycka utan överbelastas och för att kompensera så blir jag låg i några dagar. Eller som det berättas i " I rymden finns inga känslor" ; när en är på toppen av cirkeln och känner sig "cp-lycklig" så är det så otroligt enkelt att trilla över kanten och bli ledsen igen. Mycket bra film, nu var det väldigt länge sedan jag såg den men den är nog något av det bästa som har hänt svensk film. För några år sedan såg jag och päronen den så ofta att ja...

Hej bloggen! För tillfället sitter jag i vardagsrummet och lyssnar på det senaste inom svensk pop. Fett pretto men ibland så levererar Spotify bra spellistor och det jag obsessat över på mina bussresor den senaste veckan är spellistan "Made in Sweden". Den är mycket nice. Har tack vare den fått en nytändning både på Linnea Henriksson och Stiftelsen, som tydligen har släppt ett nytt album?? Var ett stort Stiftelsen-fan när jag gick i åttan, sedan föll de bort ur min repertoar men nu gör de ett återbesök. Det nya albumet är inte riktigt lika bra som jag minns det från 2012 (shiet, det var så länge sedan jag gick i högstadiet och ändå känner jag mig fortfarande som 13 bast haha) men det har sina guldkorn minsann, Är också sjukt hungrig. Det är knappt rimligt med tanke på att jag ätit både middag, 2 äpplen och mackor sedan jag kom hem från jobbet men det verkar inte kroppen min bry sig om. Antar att jag bara har en sådan där dag där det inte spelar någon roll vad en äter, en ...

Hej bloggen! En grej som hänt sedan jag flyttade är att jag så gott som helt har slutat att äta godis. Lite kul med tanke på att jag i somras byggde upp världens godisförråd så att jag skulle kunna fortsätta äta godis även som fattig volontär. Och visst har jag rört det, men inte alls i den utsträckning jag väntat mig. Väldigt mycket ligger fortfarande orört. (Ja pappa, du är välkommen ner för att äta upp det) Med det inte sagt att jag inte ätit sötsaker på ett halvår, för det har jag verkligen gjort. Att jobba i kyrkan innebär många saker men framför allt att fika. Min pensiokör bakar till varje gång, det blir tårta över från en begravning, vi råkar baka för mycket fika till en gudstjänst och får det eminenta uppdraget att äta upp det och så fortsätter det. För några månader sedan hade jag dessutom ett intensivt förhållande med Ben & Jerry där jag åt mig igenom alla sorter mitt lilla Coop hade att bjuda på och lade ner sjuka mängder av min lön på just glass. Sedan lyckades ja...

Hej hej! Nu har jag, i vanlig ordning, inte skrivit här på jättelänge. Att göra en recap på allt som hänt sedan sist känns smått omöjligt så jag nöjer mig med att säga att jag har haft det väldigt bra. Livet har lekt så att säga. Det är väldigt konstigt, för även om gymnasiet ägde och jag saknar det varje dag, så mår jag så mycket bättre än vad jag någonsin gjort tidigare nu för tiden. Jag och Annika (min handledare tillika en av Tuves diakoner) pratade om det på vårt senaste handledarsamtal, att jag inte haft varken panikångest eller migrän sedan jag flyttade hit. Det är fantastiskt. Väldigt konstigt men fantastiskt att hitta så rätt. Igår jobbade jag min sista dag för 2016. Att gå ut från kyrkan och slå igen dörren bakom mig och veta att det kommer dröja hela 3 veckor tills jag får göra det igen var jättemärkligt. Jag vet ju att jag snart är tillbaka och att 3 veckor går fort men ändå, jag älskar mitt jobb något fruktansvärt. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som g...

Oktober tog ju slut för några dagar sedan och med det även min andra månad i götet. Både tvåmånadersjublieumet med jobbet och med slackerlyan firade jag antingen hemma i borensberg eller på väg till borensberg men oavsett vilket så har oktober inneburit lärdomar. Till skillnad från september har jag inte varit duktig och gjort en lista över varje gång jag fått en ny upptäckt men det kommer nog gå ändå. Lär säkert missa grejer men man kan ju inte heller ha stenkoll på livet hela tiden. En stor lärdom är vikten av att försöka möta människor där de är. Det funkar liksom inte bara att köra på och gå efter vad en själv tycker är bäst utan som soppkokare, ledare eller extra förskolepedagog så är jag där för någon annan. Deltagarna kommer till dessa aktiviteter för att de vill få ut något av det, och det kan vara alltifrån en pratstund över en måltid soppa till att måla varsin mugg och busa med sina kompisar, och mitt uppdrag är att tillsammans med de ordinarie ledarna försöka lösa detta. S...

Hej dagboken/bloggen/whatever Jag är så lycklig just nu. Jag är så tacksam över att jag har hamnat här, att jag har fått chansen att göra det jag gör och att jag får lära mig så mycket. I somras kom jag fram till att jag hatade att lära mig nya saker, eftersom det alltid innebar att jag till en början var dålig på något och jag hatar att vara dålig på saker, men jag tror inte att den insikten stämmer längre. Visst är det fortfarande svinjobbigt att lära sig saker och göra fel men varje gång det blir fel så blir jag på något sätt en bättre människa. Och ja, det sög att råka frysa ner innehållet i kylskåpet men nu vet jag ändå att det är bra att tänka ett steg längre när jag ska ta nya beslut och ibland har jag en mindre bra ledarstil i mina barngrupper men jag märker ju också att just den stilen inte fungerar och ändrar den till nästa gång. Misstag är fortfarande det värsta jag vet och det som ger mig allra mest ångest men min senaste ambition är att försöka fråga mig själv vad jag ka...