Fortsätt till huvudinnehåll

Avsked i mängder

I och med att jag flyttar den här veckan (gud, det är typ det enda jag pratar om...) har jag påbörjat det smått vemodiga uppdraget att säga hej då på obestämd tid till sådana människor som jag verkligen tycker om. I fredags hängde jag med Elin för sista gången på länge, eftersom hon drog till Örebro i helgen, i lördags åt jag middag med kusin & Co och imorgon ska jag träffa mitt GU-squad och planera för en framtid där jag inte längre är ordförande. Grön Ungdom Linköping är det närmaste jag kommer att ha barn, för ända sedan jag, Ebba och Leo bestämde oss för att starta upp det i ettan har jag lagt ner så sjukt mycket tid på den föreningen. Tillsammans med mina GU-kompisar har jag fått se föreningen växa och blomstra och jag har också sett mig själv växa som person och bli mycket mer självklar i rollen som ordförande i takt med att månaderna gått. GU är min lilla bebis och även om det på ett sätt ska bli skönt att slippa ansvar för den ett år så kommer det också vara väldigt känslosamt och sorgligt, för det är en stor del av mitt liv som kommer att försvinna. Jag ska liksom släppa iväg mitt lilla barn i andras händer? Den lilla skapelsen som jag uppfostrat och investerat tid i ska klara sig utan mig? Helt sjukt. Får nästan separationsångest.

Igår fortsatte jag med avskeden och fikade med Kristina. Kristina träffade jag första gången i åttan när jag konfirmerade mig och även om jag på den tiden inte sa speciellt mycket och hade ganska svårt att tro på att någon tyckte om mig (hej bra självkänsla) så var hon en sådan där person som en träffar och direkt känner att "i hens sällskap vill jag för alltid vara". Med Kristina har jag aldrig behövt anstränga mig, allting jag har sagt har varit välkommet och hon har sakta men säkert övertygat mig om att jag faktiskt är väldigt bra. Det skiljer nästan exakt 40 år mellan oss och det var först nu i början av sommaren, på min studentmottagning, som jag insåg att hon inte bara är min kyrkledare. Hon är också en av mina allra bästa vänner. Vi har inte setts på väldigt länge så att se henne igår var både fint och väldigt välbehövligt. Vi pratade om livet, om vad hon har gjort de senaste månaderna, om mina förväntningar inför Göteborg och om Gud. Hon körde mig också hem så att jag slapp gå i ösregn och jag är så tacksam för att jag får ha en sådan som Kristina i mitt liv <3

På kvällen tog frågade jag mamma om packråd mest hela tiden och insåg efter någon timmas intensivpackande att det är fullt möjligt att packa ner hela sitt liv i 5 flyttkartonger och 2 IKEA-kassar. Jag är så gott som färdigpackad nu, sånär som på mina allra sista kläder och min favoritkopp, och det är så sjukt. Om 4 dagar åker jag iväg och jag tackar mig själv för att jag valt att flytta till Göteborg och inte utomlands, för med tanke på hur mycket jag tänkt åka hem i början är det väldigt bra att det bara tar några timmar med tåget.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Best Of: Wild Kids - avsnitt 4

Det har hänt igen! Ännu ett avsnitt av Wild Kids har sänts! Den här gången var det faktiskt underhållning på hög nivå. Här är.... HÖJDPUNKTERNA Tio spänn på att de kommer att slåss om Paradiset idag Girl, du har då inte sett mitt hår på morgonen Bara att hala upp de där tiokronorna för någon ser ut att ha rätt BOOM Hade växelvis händerna framför ögonen för att det var så spännande. Skojar inte YES YES YES SÅJA Gullelejon Besvikelsen Adams hår är så GOALS När produktionen inte har råd med fler barn Alltså Efraim och Tim, HUR GULLIGA?! Björnarna fick en biljett till Vattenpalatset men de borde kanske fått en lektion i stavning med tanke på banderollen i bakgrunden... Kan vi bara ta ett ögonblick till att småfnissa åt att SVT är lite kluriga ibland och kallar Björnarna, det vill säga laget fullt av människor, för skogens farligaste rovdjur? Funny because it's true Efraim tycker in
Skicka en kommentar
Läs mer

Best Of - Wild Kids, avsnitt 2

Igår firade jag att det i onsdags var 10 år sedan den första High School Musical-filmen släpptes med en episk fest tillsammans med mina kompisar. Vi dansade, tolkade låtar från filmerna och avslutade hela alltet med att se sista filmen tillsammans och konstaterade, med både skräck och längtan för min del, att det inte är speciellt långt tills vi är där själva. Vi får dock inte glömma helgens andra stora händelse. Det var dags för WILD KIDS ännu en gång. Precis som förra veckan kommer här det allra bästa från fredagens program, sammanfattat i bilder. Starka scener när björnarna badar och sjunger Hasse Andersson. Lejonen får börja leverera snart för annars finns det risk att jag överger mitt livslånga lejonenhejande och övergår till björnarna. Är benägen att hålla med dig Filippa   Största samtalsämnet hos lejonen: Hur björnarna har det Rimliga förväntningar på ordet "eldkamp" Vet inte med er men detta är lätt de co
Skicka en kommentar
Läs mer

Best Of - Wild Kids

Det var fredag igår, ifall någon lyckades missa det, och veckans största händelse inträffade. Wild Kids började!! Satt bänkad tillsammans med landets alla tioåringar och fick nostalgitripp efter nostalgitripp. Saknar visserligen tiden när Ola Lindholm var programledare men Rickard Olsson gör ändå ett väldigt bra jobb. För er som missade det eller vill uppleva det igen kommer därför gårdagens bästa händelser, fångat på bild När frågan "hur ska vi få inledningen att se cool ut?" dyker upp är svaret alltid att låta deltagarna springa uppför ett berg. Alltid Tuffa deltagarpresentationer since 2005. Saknar tiden när varje person fick ta med sig valfri sak till lägret. Min idol kommer för alltid att vara killen som tog med sig sin kanin. Skulle regerat exakt likadant om någon berättade att ett lag skulle bli tvungna att bo i "Träsket" Det här med taktik är ingen viktig grej för årets
Skicka en kommentar
Läs mer