Just nu sitter jag i köket och väntar på min matkasse. Den ska komma någon gång mellan 5 och 10 på kvällen men brukar dyka upp runt klockan sju. De första gångerna var jag superorolig och såg mardrömsscenarier framför mig där den aldrig dök upp eller kom fel eller gick sönder eller vadsom. Oklart vart de tankarna kom från men de fanns. Nu bryr jag mig knappt längre. Det har aldrig gått fel någon gång och det enda jag behöver göra är att svara när porttelefonen ringer. Helt rimliga uppgifter.
Mitt kök stinker av vinäger för tillfället men det är bara för att jag återigen invaderats av bananflugor. Jag har egentligen inget problem med insekter och har aldrig varit speciellt rädd för varken spindlar eller andra kryp men få saker kan få mitt blod att koka såsom åsynen av bananflugor. Blir helt orimligt irriterad varje gång jag ser en. Nu ska de bort en gång för alla i alla fall och då får en ta att det stinker vinäger i köket. Är inte speciellt mycket i köket ens en gång. Det är verkligen inget fel på det, förutom att det är byggt för en person som inte är längre än 160 cm (ni ska se mig när jag använder spisplattorna längst in och måste sticka in huvudet under fläkten för att kunna se), men i och med att jag precis fick en TV har jag upptäckt tjusningen i att äta mat i soffan framför Vampire Diaries, som är min allra senaste obsession när det kommer till tv-serier.
Idag lagade jag potatis- och lökssoppa till sopplunchen i Kärra och mina händer luktar fortfarande av all gul lök jag fick skära. På något sätt lyckas alltid uppgiften att ta hand om all gul lök hamna på mig. Oklart varför. Jag är inte ens speciellt bra på att skära lök och har aldrig förstått hur man skär den på ett smidigt sätt så att hela löken blir små fyrkanter i samma knivskär. Dessutom gråter jag alltid fruktansvärt mycket. Är dock en av få som kokar soppan som inte använder mascara så det kanske är därför? Jag har inget smink att förstöra.
Skämt åsido så diggar jag att jobba i soppköket starkt. Det är en blandning av väldigt enkla uppgifter och väldigt intressanta människor som får mig att vilja komma tillbaka dit varje vecka. Det är massa pensionärer som jobbar i olika lag så ena veckan är det Gun, Mona och Ove som jag hjälper och veckan efter är det Kristina och Lennart som är soppkokare. Idag jobbade jag med Gun, Lena och Ulla. Vi fyra var ett mycket bra team. Gun är den äldsta av oss och min gammelmormor Göta upp i dagen. Det är nästan magiskt hur lika de är varandra, Göta dog för några år sedan men varje gång jag jobbar med Gun är det som att vara i köket med Göta igen. Blir alltid lika mindblown för samtidigt som Gun är sin egen person så är jag aldrig så nära Göta som då. Flummigt? Mycket. Också mycket fint. Och häftigt på något sätt, att få känna sig nära någon som inte lever längre. Lena är gammal hemkunskapslärare och försökte idag lära mig exakt hur man ska skära lök. Vet inte om jag förstod direkt men det var ett gott försök. Hon har också ett enormt kontrollbehov vilket är väldigt skönt, för det är alltid tydliga instruktioner från henne. Ulla är den av oss som alltid dukar för det har hon stenkoll på. Dessutom är vi väldigt lika, Ulla och jag. Ser på något sätt upp till henne, för hon visar varje vecka att man inte behöver vara supertrevlig eller älska människor för att vara älskvärd. Hon går liksom sin egen väg varje måndag och går och löser korsord när hon är trött på alla människor och orkar inte äta i stora salen för hon äter hellre själv och hon är väldigt tydlig med detta och därför respekterar alla henne. Jag tycker att hon är stencool. Och ett proffs på att plocka kokhet disk utan att bränna fingeravtrycken av sig. Och så har vi mig, den yngsta, den längsta och troligen den starkaste. Jag är hjälpsam som få och nyutexad expert på att rulla frikadeller, trots att jag inte ens äter kött längre. Vi kokar soppa som proffs. Och det gör vi varje måndag, oavsett vilka som är dagens soppkokare.
Nu ska jag resa mig från stolen och göra sådana där vuxengrejer som att gå ut med sopporna och lämna alla pappkartonger jag samlat på mig till återvinningen. Om någon timma ska jag dessutom på lite måndagsäventyr, som innebär övernattning och socialt umgänge, så jag borde verkligen få igång en diskmaskin för att slippa frustrationen av att komma hem och behöva diska. PUSS OCH HEJ
Mitt kök stinker av vinäger för tillfället men det är bara för att jag återigen invaderats av bananflugor. Jag har egentligen inget problem med insekter och har aldrig varit speciellt rädd för varken spindlar eller andra kryp men få saker kan få mitt blod att koka såsom åsynen av bananflugor. Blir helt orimligt irriterad varje gång jag ser en. Nu ska de bort en gång för alla i alla fall och då får en ta att det stinker vinäger i köket. Är inte speciellt mycket i köket ens en gång. Det är verkligen inget fel på det, förutom att det är byggt för en person som inte är längre än 160 cm (ni ska se mig när jag använder spisplattorna längst in och måste sticka in huvudet under fläkten för att kunna se), men i och med att jag precis fick en TV har jag upptäckt tjusningen i att äta mat i soffan framför Vampire Diaries, som är min allra senaste obsession när det kommer till tv-serier.
Idag lagade jag potatis- och lökssoppa till sopplunchen i Kärra och mina händer luktar fortfarande av all gul lök jag fick skära. På något sätt lyckas alltid uppgiften att ta hand om all gul lök hamna på mig. Oklart varför. Jag är inte ens speciellt bra på att skära lök och har aldrig förstått hur man skär den på ett smidigt sätt så att hela löken blir små fyrkanter i samma knivskär. Dessutom gråter jag alltid fruktansvärt mycket. Är dock en av få som kokar soppan som inte använder mascara så det kanske är därför? Jag har inget smink att förstöra.
Skämt åsido så diggar jag att jobba i soppköket starkt. Det är en blandning av väldigt enkla uppgifter och väldigt intressanta människor som får mig att vilja komma tillbaka dit varje vecka. Det är massa pensionärer som jobbar i olika lag så ena veckan är det Gun, Mona och Ove som jag hjälper och veckan efter är det Kristina och Lennart som är soppkokare. Idag jobbade jag med Gun, Lena och Ulla. Vi fyra var ett mycket bra team. Gun är den äldsta av oss och min gammelmormor Göta upp i dagen. Det är nästan magiskt hur lika de är varandra, Göta dog för några år sedan men varje gång jag jobbar med Gun är det som att vara i köket med Göta igen. Blir alltid lika mindblown för samtidigt som Gun är sin egen person så är jag aldrig så nära Göta som då. Flummigt? Mycket. Också mycket fint. Och häftigt på något sätt, att få känna sig nära någon som inte lever längre. Lena är gammal hemkunskapslärare och försökte idag lära mig exakt hur man ska skära lök. Vet inte om jag förstod direkt men det var ett gott försök. Hon har också ett enormt kontrollbehov vilket är väldigt skönt, för det är alltid tydliga instruktioner från henne. Ulla är den av oss som alltid dukar för det har hon stenkoll på. Dessutom är vi väldigt lika, Ulla och jag. Ser på något sätt upp till henne, för hon visar varje vecka att man inte behöver vara supertrevlig eller älska människor för att vara älskvärd. Hon går liksom sin egen väg varje måndag och går och löser korsord när hon är trött på alla människor och orkar inte äta i stora salen för hon äter hellre själv och hon är väldigt tydlig med detta och därför respekterar alla henne. Jag tycker att hon är stencool. Och ett proffs på att plocka kokhet disk utan att bränna fingeravtrycken av sig. Och så har vi mig, den yngsta, den längsta och troligen den starkaste. Jag är hjälpsam som få och nyutexad expert på att rulla frikadeller, trots att jag inte ens äter kött längre. Vi kokar soppa som proffs. Och det gör vi varje måndag, oavsett vilka som är dagens soppkokare.
Nu ska jag resa mig från stolen och göra sådana där vuxengrejer som att gå ut med sopporna och lämna alla pappkartonger jag samlat på mig till återvinningen. Om någon timma ska jag dessutom på lite måndagsäventyr, som innebär övernattning och socialt umgänge, så jag borde verkligen få igång en diskmaskin för att slippa frustrationen av att komma hem och behöva diska. PUSS OCH HEJ
Kommentarer
Skicka en kommentar