Hej från förr

Hej hej!

Nu har jag, i vanlig ordning, inte skrivit här på jättelänge. Att göra en recap på allt som hänt sedan sist känns smått omöjligt så jag nöjer mig med att säga att jag har haft det väldigt bra. Livet har lekt så att säga. Det är väldigt konstigt, för även om gymnasiet ägde och jag saknar det varje dag, så mår jag så mycket bättre än vad jag någonsin gjort tidigare nu för tiden. Jag och Annika (min handledare tillika en av Tuves diakoner) pratade om det på vårt senaste handledarsamtal, att jag inte haft varken panikångest eller migrän sedan jag flyttade hit. Det är fantastiskt. Väldigt konstigt men fantastiskt att hitta så rätt.

Igår jobbade jag min sista dag för 2016. Att gå ut från kyrkan och slå igen dörren bakom mig och veta att det kommer dröja hela 3 veckor tills jag får göra det igen var jättemärkligt. Jag vet ju att jag snart är tillbaka och att 3 veckor går fort men ändå, jag älskar mitt jobb något fruktansvärt. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag trivs så bra men jag trivs. Jag trivs verkligen. Jag lär mig vettiga saker, jag börjar älska världen och mig själv, jag kommer närmare Gud, jag inser hur mycket bättre ens liv blir när en får ägna det åt att ge mening till andra människor. Ett av kyrkans helgon, den heliga Fransciskus, sa en gång "Ty, det är genom att ge som man får" och det är så sant. För varje dag inser jag ännu mer hur sant det är.

I lördags var det tio månader sedan jag och min kära klass tog studenten och på vår gemensamma, hemliga blogg passade vi på att reflektera lite över det. Vad som har hänt oss sedan dess, hur vi mår och så vidare. Jag tänkte att jag var exakt samma person som förut tills jag satte mig ner och började tänka på allting som har hänt sedan den 10 juni. Det har hänt en massa och jag har förändrats på så många sätt och även om det möjligen är så att jag endast ser de förändringarna så är jag så glad över att de sker. Det här 4 månaderna har gett mig så mycket och jag är så glad att jag hoppade på hela den här grejen. För att försöka få ner allt jag tänkte kring mitt halvår som skolfri så skrev jag ihop ett brev till mitt framtida jag och jag tänkte vara så pass bjussig att jag delar det här med. Håll till godo!

_________________________________________________________________________________

Hej Johanna!

Jag kommer från dåtiden. Jag vet, det hade varit coolare om jag kommit från framtiden men tekniken är inte riktigt där än. Du får helt enkelt nöja dig med 19-åriga Johanna som för tillfället sitter i sin tvättstuga på Träringen 80 i Göteborg och lyssnar på spellistan Spotify plockat ut åt henne och som innehåller de låtar hon lyssnat mest på under hela 2016. Den är så on point. Verkligen du i 101 låtar. Du borde lyssna på den! Undrar vilken som är din musiksmak när du läser det här? Troligen One Direction. Slår vad om att du aldrig riktigt kommer att kunna släppa dem. Hoppas att du gick på deras avskedskonsert (när de väl bestämmer sig för att ha en sådan), det hade varit fett.

Jag vet inte vilket år det är när du läser det här. Kanske är det 2026 och du, om du har följt min framtidsplan, håller på att utbilda dig till lärare. Kanske är det 2036 och du jobbar faktiskt som någonting, församlingspedagog, lärare på högstadiet, förskolepedagog eller något helt annat. Kanske är det 2057 och du har äntligen tagit tag i din dröm om att regissera någonting. Vilket år det än är hoppas jag att du trivs. Jag hoppas att du gör någonting som är meningsfullt, jag hoppas att du får älska, jag hoppas att du vet lite mer om dig själv än vad jag vet nu. Jag hoppas att ditt hår har vuxit ut och blivit så pass starkt att du kan färga det rosa igen, jag hoppas att du äntligen hittat en klädstil som är nice och mer regelbunden än din nuvarande, jag hoppas att du har fått chansen att kalla dig någons fru. Jag hoppas så mycket och jag tror så mycket på dig Johanna. Glöm aldrig det.

I lördags firade du 6 månader som skolfri. Det är väldigt konstigt för även om klassis fortfarande känns nära och som din andra familj så känns skolan som så långt bort. Det är verkligen som ett annat liv. En era tog slut den 10 juni 2016 när du för sista gången gick upp ur sängen för att gå till Folkungaskolan. Det är en era som du saknar i och med att du nu för tiden lever utan att ha spets runt dig varje dag men när det kommer till att gå upp varje dag och plugga saker som du inte alltid brydde dig om saknar du det verkligen inte. Att jobba efter studenten istället för att plugga är det bästa beslutet du tagit på länge.

Det är märkligt att tänka på huruvida du har förändrats som människa eller inte sedan gymnasiet för på ett sätt känner du dig precis som du gjorde då, och på ett sätt inte alls. Saker som förändrar en som person är svåra att inse när de väl händer men det är klart att saker och ting har hänt med dig. Låt mig berätta.

Du är modigare nu. Saker som du aldrig hade vågat tänka tanken på att ens göra för 6 månader sedan gör du utan större problem nu. Det här är också något som utvecklats sjuuuukt mycket under de 4 månader du varit volontär. I början var du livrädd för dagiset, nu är det en av dina favoritplatser. I början var du så nervös inför att jobba i soppköket och umgås med pensionärer hela dagen lång, nu älskar du dem så mycket att du nästan fällde en tår i måndags när du visste att du inte skulle få träffa dem på hela 3 veckor. När du i september blev inbjuden till prästAndreas på fika tillsammans med de andra unga ledarna skakade du av social press på bussen in och gick endast dit för att bevisa för dig själv att du klarade det, nu hade du gladeligen gjort om det och knappt brytt dig ett dugg om hur väl du presterat socialt. Och som att du i somras satt barnvakt åt mammas gudbarn, utan att ha någon som helst erfarenhet av varken barnvaktning eller ungen i fråga. Eller som att du flyttade hemifrån som 19-åring och nu har klarat dig helt själv ända sedan september, utan några större problem. Eller som att du bestämde dig för att tacka ja till det här volontärjobbet, utan att definiera dig som speciellt troende eller känna att du hade en fallenhet för att möta människor. Allt det har gjort dig modigare. Och mycket mer säker på att du faktiskt kan klara allt. Oavsett hur fel det blir eller hur många gånger det känns som att du misslyckas så klarar du till slut allting. Och det gör du också äldre Johanna. Tvivla aldrig.

Du är mer accepterande nu. Mot andra människor och allt de tar sig för (som att komma sent, ta för många brödbitar eller tro på ett helt annat sätt än mig själv) men framför allt mot dig själv. Du har alltid satt hög press på dig själv (vem har inte det?) och gör det fortfarande men den har minskat. Några trappsteg har den där pressen fått kliva ner och istället har insikt efter insikt tagit dess plats. Nej, varje miniorgång kan inte gå perfekt. Nej, du kan inte vara snäll och förhindra utbrott hela tiden. Nej, alla kan inte få soppa inom fem minuter. Ja, du är rätt person för just ditt jobb ändå. Nej, du kan inte ha en bra hårdag varje dag. Nej, dina finnar kommer inte att försvinna över en natt. Nej, du kan inte alltid hitta precis rätt outfit. Ja, du är en mycket bra människa ändå. Nej, du kanske inte alltid gör de sakerna du borde göra när du kommit hem från jobbet. Nej, du orkar inte alltid äta vettig mat på kvällarna. Nej, du har inte städat på några veckor. Ja, du är faktiskt jävligt bra på att ta hand om dig själv ändå. Och du har också så mycket acceptans för vad du vill göra på din fritid. Ibland kan du tänka att du borde göra vettiga saker och träna mer, städa mer, upptäcka Göteborg mer men samtidigt så mår du fett bra av att skita i alla tankat om vad du borde göra och bara gå efter vad du är sugen på. Vill du se på serier hela kvällen? Fine. Vill du ägna din lediga dag åt att sova och äta nutella i sängen? Fine. Vill du börja julpynta redan i november? Fine. Det är nice vad acceptans kan göra för en. Kom ihåg det, du äldre vän.

Du är tryggare nu. Inte för att du var otrygg under gymnasietiden, inte på något sätt, men nu upplever du någon slags grundtrygghet som du aldrig riktigt känt av innan. Vissa dagar kan vara fett sega och vissa andra kan vara en riktig pina och vissa dagar kan du göra fel på fel men det känns ändå okej. Du bryter aldrig ihop fullständigt över det för du är trygg. Du är trygg i att du och det du gör behövs, du är trygg i att du skapar mening och du är trygg i att någon fångar upp dig om du skulle falla. Det är en fantastisk känsla. En känsla som jag hoppas att du, och alla människor, får känna i större delen av ditt, och sina, liv. Jobba för den känslan Johanna. Det är så värt allt slit när den väl dyker upp.

Och vad är väl ett brev utan en lista? Här kommer ett axplock på allt du lärt mig sedan jag tog studenten, både om dig själv och om världen:

* Man kan hitta bästa vänner i alla åldrar

* Om ens jobb är varierande och lagom utmanade är det mycket roligare att jobba än att plugga

* Din sexuella läggning är så himla flytande och det är faktiskt helt okej

* Pensionerade kvinnor kan vara bland de roligaste som finns

* Meningen med livet är människor, både att betrakta dem och att jobba med dem

* Vissa människor är så vackra att det gör ont att titta på dem (host Troye Sivan och Even i Skam host)

* Fredrik Backman är livets bästa författare

* Meningen med livet är också att fuldansa

* Om det inte är fet musik och bra människor är det inte speciellt kul att gå ut på krogen

* Du har i hela mitt liv underskattat att gå runt utan byxor

* Det bästa med att bo själv är att kunna gå på toa med öppen dörr

* Du klarar så gott som allting

* Att jobba med någonting som skänker mening till livet är guld värt

* Saker som känns oklara och inte alls som ens grej kan mycket väl bli ens bästa beslut

* Det är nice att vara kär men det är också så jävla skönt att inte vara kär

* Tinder är ingenting du i nuläget kan hantera på ett rimligt sätt

* I grund och botten är du en mycket lat och mycket glad människa

* Du mår väldigt bra av att vara själv

* Du har flertalet soulmates i mitt liv

* Det är helt okej att göra fel. Ingen kommer att hata dig

* Även präster tittar på Paradise Hotel

* Blir jag präst och känd ska Även präster tittar på Paradise Hotel lätt vara titeln på min självbiografi

* Instagram är mycket nice

* Förskolebarn och pensionärer är allra bäst på att ge ovillkorlig kärlek

* Ditt värde som person sitter inte i ditt  utseende

* Du är älskad

* Du är också mycket värd att bli älskad av andra

* Du har så mycket kärlek i dig som blir som allra bäst när den får spridas runt

* Godis är egentligen inte så speciellt gott

* Sveriges natur är det bästa på hela jorden

* Du är verkligen inte socialt missanpassad

* Det är mycket lättare att vara ledare åt folk om man anstränger sig för att se dem

* Det går att föräta sig på B&J

* Att skriva budget är ett supertips för att minska ekonomisk oro

* Modern teknologi gör dig otålig och stressad

* Ändå är Internet det bästa som har hänt mänskligheten

* Pedagogik är utan tvekan ett av dina favoritämnen

* Gud finns

* Promenader är livet

* Även om det bästa är att få presenter så ger det jävligt mycket till själen att ge bort saker till folk

* Du är bra. Du är så jävla bra.

Ta hand om dig, Johanna från framtiden! Nu ska jag ta ut min tvätt ur torktumlaren och sedan gå och handla mat. Jag älskar dig!