Det Fabulösa Livet

Tja bloggen! Imorse vaknade jag av alarmet kvart i sju, var svintrött och ställde om det till 10 över 7 istället. Ångrade det en timma senare när jag i panik och med en minut innan bussen skulle gå rusade nedför trapporna men i stunden var det hur skönt som helst att blunda och sova 25 minuter till. När jag väl tog mig upp kände jag mig väldigt deppad. Inte riktigt som förra veckan, när allting kändes fel, utan mer som jag alltid mår efter några dagar när livet varit på topp. Det är som att min kropp inte kan hantera all lycka utan överbelastas och för att kompensera så blir jag låg i några dagar. Eller som det berättas i " I rymden finns inga känslor" ; när en är på toppen av cirkeln och känner sig "cp-lycklig" så är det så otroligt enkelt att trilla över kanten och bli ledsen igen. Mycket bra film, nu var det väldigt länge sedan jag såg den men den är nog något av det bästa som har hänt svensk film. För några år sedan såg jag och päronen den så ofta att ja

Halli hallå! Just nu sitter jag i min pyamas och käkar sötpotatispommes. Har visserligen bytt pyamaströja från en vit till en röd och drog för några timmar sedan ett par jeans över pyamasshortsen för att gå ut och handla glass men förutom det äventyret har jag spenderat hela dagen i antingen soffan eller sängen. Det låter möjligen som att jag mår fett dåligt men som tur är är läget det helt motsatta! Jag mår svinbra. Det enda som inte är så nice är träningsvärken som huserar i hela min kropp och gör sig påmind i varenda rörelse men med tanke på att jag spenderade hela natten på Jazzhusets nostalgikväll och dansade som att det inte fanns någon morgondag är det en träningsvärk jag gärna står ut med. Ända sedan jag fyllde 18 år och fick börja gå ut på krogen har jag aldrig fattat grejen med det och de få utgångar som har ägt rum i Linköping har nästan alla varit väldigt meh. Lam musik, en massa fulla människor och en sådan där stämning som gör att en inte riktigt vill släppa loss full