Det Fabulösa Livet

Jag börjar mer och mer vänja mig vid det här med att kalla bbg för mitt hem. På söndag har jag varit hemma i tre veckor, vilket också blir rekord för hur länge jag varit hemma i sträck sedan förra sommaren. Tänker lite på en karaktär i tvprogrammet "Rasten" som jag och Jacob tittade mycket på när vi var små som sa något i stil med "Kom ihåg att ta två steg framåt och ett steg bakåt när ni går, så att ni får se så mycket som möjligt av världen". Nu var den karaktären visserligen en free spirit och menade kanske inte att man ska ta två steg framåt och ett steg bakåt när det kommer till förändringar men för tillfället känns det som att det är så jag hanterar hela den här "flyttahemprocessen". Fast ibland känns det nästan tvärtom, som att jag tar ett steg framåt och livet hårdhänt drar mig två steg bakåt. Igår var en sådan bakåtdag. I måndags var jag väldigt lycklig, hela familjen tog ledigt från det husprojekt vi (dvs alla förutom jag pga lattjej97) befinne

Det gick ju ett bra tag där jag inte bloggade något överhuvudtaget men fortsatte att leva livet eftersom, revolutionerande nog, livet är en sådan grej som fortsätter även om ens blogg står still. SHIET! Från mina bloggfria månader, som också var mina sista månader i götet, finns en hel del bilder och jag tänkte helt enkelt att de bilderna kunde få dyka upp här, lite pö om pö. Vi börjar i nutiden och så bara jobbar vi oss bakåt. Häng med! Min allra sista vecka i Göteborg rådde jag om Davves lägenhet eftersom kontraktet till min gick ut innan jag slutade på jobbet. Två nätter bodde vi där tillsammans men sedan drog han till Uppsala för att träffa släkt och jag kunde njuta av att gå på toa med öppen dörr. Jag passade även på att ge mig ut på lite egna äventyr, bland annat till majorna och till världskulturmuseet! Random bilder från den veckan kommer här: Den sista dagen jag och Davve hade tillsammans i götet passade vi på att utnyttja vår egenkomponerande hashtag #JDpåä

 Hej bloggen! Sist vi hördes var det i junis början, jag satt i slackerlyans kök och visste att det bara var lite mer än en månad kvar tills jag skulle lämna Göteborg. Nu, idag, sitter jag i soffan i vardagsrummet i Borensberg. Med andra ord är jag hemhemma. På riktigt och för längre än en vecka i sträck. För 13 dagar sedan konfirmerades mina konfirmander, de som jag i början var livrädd för och i slutet knappt ville släppa iväg från kyrkan, och efter det hängde jag kvar i kyrkan någon timma för att verkligen säga adjö till allt det som varit mitt liv de senaste 10 månaderna. Städade på kontoret, kramade om Josef, Iris och Andreas och lovade allt och alla att komma på besök inom en snar framtid. Dagen efter, det vill säga för 12 dagar sedan, kom mina föräldrar till Tuve torg, packade in min stora och tunga väska i bilen och så rullade vi hem. Åt på Burger King på vägen hem eftersom jag var orimligt sugen på snabbmat, plockade med mig en papperskrona med ursäkten att den var till