Semester

Hallå eller!

Måste passa på att tacka er, mammas vänner, för att ni kikade in här under veckan och skrev så fina kommentarer att mitt hjärta svämmade över. Tack också för att min statistik svämmade över, har nog aldrig haft så höga siffror på den här lille bloggen. Det var fint. Och hoppas också att några av er är kvar, annars blir mitt tack lämnat helt ensamt. 

Sedan sist har jag för första gången haft besök av någon annan än min familj och My i slackerlyan i och med att Isa och Jenny kom ända vägen från Linköping och Lunnevad för att börja sitt jullov hos mig. Jag mötte upp dem på stationen i lördags och sedan dess har jag skrattat hysteriskt fler gånger än jag kan räkna. Det är så fantastiskt att umgås med folk som redan känner en utan och innan för en behöver liksom inte anstränga sig ett dugg. Vi spenderade dagarna med att se på den nya Star Wars-filmen, ta långa sovmornar, slå sönder mitt pepparkakshus och strosa runt i Göteborg, som jag äntligen börjar lära mig att hitta i. A+ helg.

I söndags sjöng jag med pensionärskören för sista gången den här terminen, på Glöstorpskyrkans julkonsert. Jag var inte på mitt absoluta toppgame rent sångmässigt men fördelen med att sjunga med pensionärer är att alla alltid blir blown away av hur gulliga de är så det gjorde inget. Vi var mycket bra ändå plus att jag aldrig älskar livet så mycket som när jag får sjunga för full hals. Mitt största livsråd någonsin! 

Igår gick tåget hem för mig, My, Isa och Jenny och vi spenderade båda våra tågresor med att vara ett sådant kompisgäng som jag hade irriterat mig kraftigt på om jag varit någon annan. Sorry fellow medresenärer men någon måste ju ta den rollen och igår var det vi fyra. Gissar på att antalet tysta minuter vi hade går att räkna på en hand men så blir det när vi inte sett varandra på flera månader och har EN MASSA att ta igen. De är fantastiska i alla fall. 

Och nu har jag varit i borensberg sedan igårkväll och insett hur konstigt det är att kalla detta för hemma. Göteborg är ju hemma. Det är ju där jag bor, där jag lever mitt liv och där jag vill skapa en framtid. Har aldrig riktigt tänkt på det innan men när jag kom till Linköping igår och insåg att jag skulle stanna här i lite mer än två veckor så upptäckte jag att jag inte alls vill bilda mig en framtid i linköping, eller i borensberg heller för den delen. Sorry Östergötland, det är inte du. Det är jag. Det är mysigt att bo här igen dock, att ha folk att prata med och en lillebror att spela Mario Kart med är guld värt. 

En annan sak som är guld värt med att ha kommit tillbaka till Linköping och Borensberg är alla möjligheter att träffa folk som jag saknat något fruktansvärt. Imorgon ska jag luncha (så himla fancy) med Axel och då inleds min stora "träffa folk jag saknat-turne". Mina planer är att fylla hela ledigheten med luncher och fikor och tvspelsdagar och promenader och filmkvällar tillsammans med alla dem som jag skulle vilja ta med mig överallt i livet. Och snart är det dessutom jul ju (OMG!!!) och jag får träffa stora delar av släkten, vilket aldrig är fel. Mycket mysigt. Hoppas på en A+ ledighet.

Nu ska jag hoppa ur mina jeans och i mina pyamasbyxor och spendera resten av kvällen med youtubevideos. Vi höres hörrni!