Det gick ju ett bra tag där jag inte bloggade något överhuvudtaget men fortsatte att leva livet eftersom, revolutionerande nog, livet är en sådan grej som fortsätter även om ens blogg står still. SHIET! Från mina bloggfria månader, som också var mina sista månader i götet, finns en hel del bilder och jag tänkte helt enkelt att de bilderna kunde få dyka upp här, lite pö om pö. Vi börjar i nutiden och så bara jobbar vi oss bakåt. Häng med!
Min allra sista vecka i Göteborg rådde jag om Davves lägenhet eftersom kontraktet till min gick ut innan jag slutade på jobbet. Två nätter bodde vi där tillsammans men sedan drog han till Uppsala för att träffa släkt och jag kunde njuta av att gå på toa med öppen dörr. Jag passade även på att ge mig ut på lite egna äventyr, bland annat till majorna och till världskulturmuseet! Random bilder från den veckan kommer här:
Den sista dagen jag och Davve hade tillsammans i götet passade vi på att utnyttja vår egenkomponerande hashtag #JDpåäventyr och stack ut till skärgården. I Saltholmen, där många av skärgårdsbåtarna går ifrån, hoppade vi bara på första bästa båt och den tog oss till Vrångö där vi spenderade dagen med hjälp av mat, sol och varma klippor. Hade vi planerat bättre hade vi tagit med oss badkläder för när vi väl kom fram till havet och kände på det var det supervarmt men det hela slutade med att vi kavlade upp byxbenen, tog av oss tröjorna och gick i ändå. Superfin dag, dock lite vemodig med tanke på att vi såg varandra för sista gången på väldigt länge
Veckan innan jag åkte på kofirmandlägret var också den sista veckan i min lägenhet och förutom att packa och flyttstäda tillsammans med mamma som kom ner i slutet av veckan för att hjälpa mig lyckades jag och David träffas nästan varje dag. Dels jobbade vi en del tillsammans, dels hängde vi på kvällarna. Gick skogspromenader, vandrade runt i stan, drack vin nere i hamnen och allt det där som gör livet lite extra fint. Och såklart tog vi selfies!
Ungefär i mitten av juni drog jag, tillsammans med Annika och runt 20 kvinnor iväg på kvinnoläger till en stiftsgård lite utanför Göteborg. Från början var inte tanken att jag skulle vara med där men eftersom att alla våra barngrupper slutat och jag inte hade något schemalagt tyckte jag, och till slut också Annika och vår kyrkoherde, att det var en mycket bra idé att låta mig få följa med. Jag sänkte medelåldern ganska drastiskt med tanke på att de allra flesta deltagare var pensionärer men trots åldersskillnaden hade vi några riktigt fina dagar, där vi pratade om vår kristna tro och hur den påverkar våra dagliga liv. Dessutom var vädret kanonfint och gården låg nära en sjö så jag fick chansen att doppa fötterna i vatten, vilket var mycket nice!
Och med en bild på en båt sätter jag punkt för den här gången! Tills nästa gång vi hörs, puss och hej
Min allra sista vecka i Göteborg rådde jag om Davves lägenhet eftersom kontraktet till min gick ut innan jag slutade på jobbet. Två nätter bodde vi där tillsammans men sedan drog han till Uppsala för att träffa släkt och jag kunde njuta av att gå på toa med öppen dörr. Jag passade även på att ge mig ut på lite egna äventyr, bland annat till majorna och till världskulturmuseet! Random bilder från den veckan kommer här:
Den sista dagen jag och Davve hade tillsammans i götet passade vi på att utnyttja vår egenkomponerande hashtag #JDpåäventyr och stack ut till skärgården. I Saltholmen, där många av skärgårdsbåtarna går ifrån, hoppade vi bara på första bästa båt och den tog oss till Vrångö där vi spenderade dagen med hjälp av mat, sol och varma klippor. Hade vi planerat bättre hade vi tagit med oss badkläder för när vi väl kom fram till havet och kände på det var det supervarmt men det hela slutade med att vi kavlade upp byxbenen, tog av oss tröjorna och gick i ändå. Superfin dag, dock lite vemodig med tanke på att vi såg varandra för sista gången på väldigt länge
Själva anledningen till att jag blev kvar i göteborg längre än mitt lägenhetskontrakt sa stavas konfirmander! Tillsammans med Iris, Josef, Andreas, cirka 15 unga ledare och alla våra konfirmander drog vi på konfaläger i en vecka, kom hem och hade dagträffar i en vecka innan de konfirmerades och jag lämnade kyrkan och drog hemåt. Jag hade så mycket ångest inför det där konfirmandlägret för ungdomsarbete skrämmer egentligen livet ur mig och jag blir som rädda lilla trettonåriga Johanna som knappt vågade gå till skolan igen men efter många oroliga, peppande, gråtfyllda och tröstande samtal med både Annika, Andreas och mina föräldrar kom jag till slut iväg. Och vilken tur att jag trotsade mina rädslor och stannade kvar till slutet för jäklar, vilket bra konfirmandläger det blev! Ibland är det verkligen bra att göra det där som skrämmer skiten ur en, för även om det är svinjobbigt kan det ge så mycket nice personlig utveckling att en nästan svimmar. Har tyvärr inte så mycket bilder från lägret (more like de finns på ett usbminne som jag inte orkar hämta) men här är tre stycken; en på konfirmandgruppen, en på lägergården och en på mig när jag snodde prästAndreas keps.
Ungefär i mitten av juni drog jag, tillsammans med Annika och runt 20 kvinnor iväg på kvinnoläger till en stiftsgård lite utanför Göteborg. Från början var inte tanken att jag skulle vara med där men eftersom att alla våra barngrupper slutat och jag inte hade något schemalagt tyckte jag, och till slut också Annika och vår kyrkoherde, att det var en mycket bra idé att låta mig få följa med. Jag sänkte medelåldern ganska drastiskt med tanke på att de allra flesta deltagare var pensionärer men trots åldersskillnaden hade vi några riktigt fina dagar, där vi pratade om vår kristna tro och hur den påverkar våra dagliga liv. Dessutom var vädret kanonfint och gården låg nära en sjö så jag fick chansen att doppa fötterna i vatten, vilket var mycket nice!
Och med en bild på en båt sätter jag punkt för den här gången! Tills nästa gång vi hörs, puss och hej
Kommentarer
Skicka en kommentar