Borensberg, jag är i dig

 Hej bloggen!

Sist vi hördes var det i junis början, jag satt i slackerlyans kök och visste att det bara var lite mer än en månad kvar tills jag skulle lämna Göteborg. Nu, idag, sitter jag i soffan i vardagsrummet i Borensberg. Med andra ord är jag hemhemma. På riktigt och för längre än en vecka i sträck.

För 13 dagar sedan konfirmerades mina konfirmander, de som jag i början var livrädd för och i slutet knappt ville släppa iväg från kyrkan, och efter det hängde jag kvar i kyrkan någon timma för att verkligen säga adjö till allt det som varit mitt liv de senaste 10 månaderna. Städade på kontoret, kramade om Josef, Iris och Andreas och lovade allt och alla att komma på besök inom en snar framtid. Dagen efter, det vill säga för 12 dagar sedan, kom mina föräldrar till Tuve torg, packade in min stora och tunga väska i bilen och så rullade vi hem. Åt på Burger King på vägen hem eftersom jag var orimligt sugen på snabbmat, plockade med mig en papperskrona med ursäkten att den var till min lillebror (som om) och runt klockan 5 gled vi in på vår välbekanta uppfart.

Sedan dess har jag väl gått igenom cirka alla känslor som det är möjligt att ha. Det har varit superskönt att ha kommit hem och samtidigt jättejobbigt. Jag har varit hur lycklig som helst över att ha mamma, pappa och Jacob runt mig och samtidigt har jag gråtit flertalet gånger över att Borensberg inte är Göteborg. Jag har varit hur taggad som helst på att ha en hel termin här, samtidigt som det har gett mig grov ångest. Ja, ni fattar. Att lämna ett fantastiskt liv bakom sig för att gå in i något som en inte alls har koll på är en märklig företeelse alltså. En jobbig, spännande, ångestfylld och intressant företeelse.

Det är märkligt minst sagt att kalla bbg för hemma igen och veta att jag inte kommer åka tillbaka till Göteborg på ett långt tag. Min kropp har visserligen bosatt sig här och trivs hyfsat bra med att någon annan ofta lagar mat och att få sova länge på mornarna utan att ett alarm ringer men min själ dröjer sig fortfarande kvar i götet. Den undrar nog mest när kroppen ska ta sig dit igen och det är nog en fråga ingen riktigt har svaret på än.

En fråga som det dock finns svar på är vad jag har ägnat mig åt sedan jag kom hem! De första dagarna gick ungefär åt till att fixa iordning med mitt rum som ärligt talat var oerhört kaosigt. Jag och Jacob bytte rum förra sommaren precis innan jag flyttade och eftersom det under ett år bara fungerat som en ställplats för alla mina grejer fanns det en himla massa att städa undan och en himla massa som skulle få en ny plats, eftersom jag inte kom tomhänt hem från slackerlyan. Efter några dagar av ihopsnickrande av ikeamöbler, inlämnande till secondhand av gamla kläder och ett ihärdigt funderande över var alla nya grejer skulle stå var det dock klart, och någon gång kanske jag visar er runt för just nu är det fruktansvärt fint!

Andra grejer jag gjort:

Åkt till Medevi med mamma, gått på deras medeltidsmarknad och varit supernära att köpa på mig ett lila får

Fått ett vikariat fram till första januari som förskolepedagog, vilket jag såklart firade med en selfie i solen

Varit i Vadstena med Jenny och Donya, ätit pizza och tittat på Shakespeare på Gräsgården.

Snapat en massa med Davve 

Tittat på Ernst med Jenny och My, druckit vin i solnedgången och filosoferat med igelkottar

Kosan har även styrts mot både mormor och morfars stuga i Tjällmo, där det bjöds på god mat och kaninklappning, och mot Väderstad där det serverades fika på deras übermysiga cafë tillsammans med farmor, farfar och fastern min. Imorgon väntar en middag i mina kusiners splitternya lägenhet i Linkan och innan dess tror jag att jag ska försöka få med mig minst en familjemedlen till något glasställe här i borensberg.

Puss och hej!