Free spirits, bakåtsteg och hype

Jag börjar mer och mer vänja mig vid det här med att kalla bbg för mitt hem. På söndag har jag varit hemma i tre veckor, vilket också blir rekord för hur länge jag varit hemma i sträck sedan förra sommaren. Tänker lite på en karaktär i tvprogrammet "Rasten" som jag och Jacob tittade mycket på när vi var små som sa något i stil med "Kom ihåg att ta två steg framåt och ett steg bakåt när ni går, så att ni får se så mycket som möjligt av världen". Nu var den karaktären visserligen en free spirit och menade kanske inte att man ska ta två steg framåt och ett steg bakåt när det kommer till förändringar men för tillfället känns det som att det är så jag hanterar hela den här "flyttahemprocessen". Fast ibland känns det nästan tvärtom, som att jag tar ett steg framåt och livet hårdhänt drar mig två steg bakåt.

Igår var en sådan bakåtdag. I måndags var jag väldigt lycklig, hela familjen tog ledigt från det husprojekt vi (dvs alla förutom jag pga lattjej97) befinner oss i och slappade hela dagen. Gick i pyamas länge, åt frukost framför tv:n, gick ner till hamnen och åt glass tillsammans och allt det där. Kände när jag gick och lade mig att "jo, men jag kan nog ändå bo här en termin utan att gå under". Så vaknade jag igår och kände helt tvärtom. Kanske var det någon form av lyckobaksmälla som slog till, sur och butter var jag i alla fall. Kände mig irriterad på allt och alla, ville bara tillbaka till götet och undrade varför i hela friden det inte finns mysiga pubar i linköping att sätta sig och ta en spontanöl på för under 40 kronor.

Runt lunch tog jag dock tag i mitt sura jag, hoppade på en buss in till stan och mötte upp Linnéa för att köpa apbilligt godis (3 kronor per hekto tjoho), fika framför roliga youtubeklipp och prata skrivande. Om hur svårt och jobbigt det kan vara men också om hur värt det är när allting bara flyter på och går exakt som man har sett det i huvudet. Dessutom spelade hon piano för mig så när jag några timmar senare åkte hemåt var det visserligen med en migränattack på g (://) men med ett något gladare humör. Fint det där med att ha vänner som för en gångs skull är lediga från jobb, i Östergötland och taggade på att träffa mig <3

Idag har jag gått något steg framåt igen, bland annat genom att lösa korsord, involvera mig en aning i detta husprojekt (vilket mest bestod av att jag trotsade min höjdrädsla och klättrade på den smått ostabila byggställningen) och äta svingod lunch. En annan god nyhet som förgyllde onsdagen lite extra var att ett av mina absoluta favvospel ska släppa en uppföljare! Hittills i livet har jag bara stött på 3 spel som jag älskat med hela min själ; Sims (<33), Assassins Creed (<33) och The Wolf Among Us som jag började spela förförra julen tack vare att Jacob spelade det. Nu orkar jag inte förklara storyn pga lite krånglig och Google är en grej men den är asnice, förutom den lilla detaljen att det slutade med en sådan fruktansvärd cliffhanger. I 2,5 år har jag väntat och nu, äntligen, blev det officiellt att det kommer en uppföljare!! Visserligen inte förrän till någon gång nästa år men ändå, hypen är total!

Puss och hej!