Comeback?

Ja ni...

Hej hej hallå, eller hur jag nu brukar inleda mina blogginlägg. Det var länge sedan.

Livet hände. Det är ju en fruktansvärt uttjatad ursäkt men inte desto mindre sann. Jag kom hem till Götet efter julledigheten, saknade den trygghet, glädje och lycka jag känt av hela förra terminen och sedan dröjde det månader innan dem känslorna behagade att dyka upp igen. Istället för att älska att bo själv hatade jag det och istället för att känna att jobbet var meningsfullt ville jag bara att det skulle ta slut så att jag kunde få komma till lägenheten, slänga mig i sängen och sova i flera timmar, så att jag inte behövde vara vaken och anstränga mig för att verka glad när jag innerst inne inte var speciellt glad.

I vissa perioder är allting lekande lätt och fyllt av glitter, i vissa perioder är det helt tvärtom och det är i det landet, det som är grått och mörkt och som får en att känna att det mesta är meningslöst och ovärt, som jag spenderat de senaste månaderna. Det är inget konstigt egentligen att ha perioder där allting är mindre bra, märkligt vore det väl om livet hela tiden gick spikrakt uppåt, men fan vad det suger att vara i en sådan period. Det finns mycket mer att säga om allt jag känt och tänkt och upplevt men det får bli en berättelse för en annan dag. Kort och gott så har mycket i livet varit väldigt off ett tag och jag har verkligen fått försöka anstränga mig för att hitta små glädjeämnen här och var, och för att acceptera att även jag, som väldigt ofta är väldigt glad och den som försöker trösta andra, ibland är den som inte är glad och i stort behov av kramar.

Jag vågar inte påstå att jag och bloggen har hittat tillbaka till varandra, det vore att lova för mycket, men jag vågar ändå säga att jag och livet har hittat tillbaka till varandra. Jag önskar hett att jag hade något slags recept att dela med mig av om hur saker och ting blir bättre men jag vet inte om jag har det alltså. Har egentligen ganska dålig koll på hur det blev bättre för mig. Det var nog mest så att det gick från dåligt till mindre dåligt till okej och till bra utan att jag reflekterade över det. En dag kändes det bara inte som det hade gjort på länge, om det låter logiskt? Men ett fungerande kontaktnät av personer som är beredda att lyssna, torka tårar och ändra på ditten och datten för att se om det kan få en att må bättre och att försöka acceptera att en mår dåligt för tillfället och att det får vara så är dock guld värt. I alla fall om du heter Johanna och bor i Göteborg. Poddar och youtubevideos är också ett stort tips, för tusan vad skönt det är att kunna skingra alla mörka tankar och istället lyssna på ännu ett avsnitt av sin favvopodd. Nog för att en ska bearbeta och lufta alla sina känslor och tankar men det ligger också mycket nyttigt i att bara stänga av och låta någon/något annat få all tankeverksamhet.

En recap av de senaste månaderna får komma i ett annat inlägg, ifall jag bestämmer mig för att försöka hålla liv i den här bloggen, nu är det sängen som väntar för mig. Imorgon ska jag försöka ta långsovmorgon, är tyvärr skadad av det här jobbet och vaknar superpigg klockan sju varje morgon, och styra upp en fantastisk brunch till mig själv. Idag åkte jag till affären för att handla både Nutella, en massa frukt och ost, det dyra priset till trots, så det ska nog bli bra. På eftermiddagen väntar gospelworkshop och gospelgudstjänst i kyrkan här i Björkekärr tillsammans med Finnja och eftersom gospel är min senaste älsklingsgrej ser jag mycket fram emot det!

Ha det!