Det Fabulösa Livet

Tjabba tjena! Nu har det gått nästan en månad sedan jag uppdaterade här... Så mycket för den comebacken, hehe. Chattade med My idag om det här med att blogga om sitt liv och den självkritik som alltid uppkommer hos oss båda. Inget är nästan aldrig tillräckligt bra för att hamna på internet till allmän beskådan och då blir det väldigt lätt för min del att jag bara struntar i att blogga, även om jag egentligen tycker att det är kul. Blev peppad och sugen på att blogga lite av mitt och Mys snack dock så här är jag, i soffan med datorn i knäet och lugn musik i hörlurarna. Vi får se vart det bär av. Sist jag bloggade var jag på g till Björkekärrs kyrka för goseplföreläsning med tillhörande gospelgudstjänst. Mycket gospel blev det men det är ju en fantastisk grej att lyssna på (kanske även att ägna sig åt?) så ingen klagosång från mitt håll inte. Senare den kvällen, när jag kommit hem från kyrkan och satt på vardagsrumsbordet och filosoferade kring livet messade Finnja och frågade om jag...

Ja ni... Hej hej hallå, eller hur jag nu brukar inleda mina blogginlägg. Det var länge sedan. Livet hände. Det är ju en fruktansvärt uttjatad ursäkt men inte desto mindre sann. Jag kom hem till Götet efter julledigheten, saknade den trygghet, glädje och lycka jag känt av hela förra terminen och sedan dröjde det månader innan dem känslorna behagade att dyka upp igen. Istället för att älska att bo själv hatade jag det och istället för att känna att jobbet var meningsfullt ville jag bara att det skulle ta slut så att jag kunde få komma till lägenheten, slänga mig i sängen och sova i flera timmar, så att jag inte behövde vara vaken och anstränga mig för att verka glad när jag innerst inne inte var speciellt glad. I vissa perioder är allting lekande lätt och fyllt av glitter, i vissa perioder är det helt tvärtom och det är i det landet, det som är grått och mörkt och som får en att känna att det mesta är meningslöst och ovärt, som jag spenderat de senaste månaderna. Det är inget konst...

Tja bloggen! Imorse vaknade jag av alarmet kvart i sju, var svintrött och ställde om det till 10 över 7 istället. Ångrade det en timma senare när jag i panik och med en minut innan bussen skulle gå rusade nedför trapporna men i stunden var det hur skönt som helst att blunda och sova 25 minuter till. När jag väl tog mig upp kände jag mig väldigt deppad. Inte riktigt som förra veckan, när allting kändes fel, utan mer som jag alltid mår efter några dagar när livet varit på topp. Det är som att min kropp inte kan hantera all lycka utan överbelastas och för att kompensera så blir jag låg i några dagar. Eller som det berättas i " I rymden finns inga känslor" ; när en är på toppen av cirkeln och känner sig "cp-lycklig" så är det så otroligt enkelt att trilla över kanten och bli ledsen igen. Mycket bra film, nu var det väldigt länge sedan jag såg den men den är nog något av det bästa som har hänt svensk film. För några år sedan såg jag och päronen den så ofta att ja...

Halli hallå! Just nu sitter jag i min pyamas och käkar sötpotatispommes. Har visserligen bytt pyamaströja från en vit till en röd och drog för några timmar sedan ett par jeans över pyamasshortsen för att gå ut och handla glass men förutom det äventyret har jag spenderat hela dagen i antingen soffan eller sängen. Det låter möjligen som att jag mår fett dåligt men som tur är är läget det helt motsatta! Jag mår svinbra. Det enda som inte är så nice är träningsvärken som huserar i hela min kropp och gör sig påmind i varenda rörelse men med tanke på att jag spenderade hela natten på Jazzhusets nostalgikväll och dansade som att det inte fanns någon morgondag är det en träningsvärk jag gärna står ut med. Ända sedan jag fyllde 18 år och fick börja gå ut på krogen har jag aldrig fattat grejen med det och de få utgångar som har ägt rum i Linköping har nästan alla varit väldigt meh. Lam musik, en massa fulla människor och en sådan där stämning som gör att en inte riktigt vill släppa loss full...

Hej bloggen! För tillfället sitter jag i vardagsrummet och lyssnar på det senaste inom svensk pop. Fett pretto men ibland så levererar Spotify bra spellistor och det jag obsessat över på mina bussresor den senaste veckan är spellistan "Made in Sweden". Den är mycket nice. Har tack vare den fått en nytändning både på Linnea Henriksson och Stiftelsen, som tydligen har släppt ett nytt album?? Var ett stort Stiftelsen-fan när jag gick i åttan, sedan föll de bort ur min repertoar men nu gör de ett återbesök. Det nya albumet är inte riktigt lika bra som jag minns det från 2012 (shiet, det var så länge sedan jag gick i högstadiet och ändå känner jag mig fortfarande som 13 bast haha) men det har sina guldkorn minsann, Är också sjukt hungrig. Det är knappt rimligt med tanke på att jag ätit både middag, 2 äpplen och mackor sedan jag kom hem från jobbet men det verkar inte kroppen min bry sig om. Antar att jag bara har en sådan där dag där det inte spelar någon roll vad en äter, en ...

Hej bloggen! En grej som hänt sedan jag flyttade är att jag så gott som helt har slutat att äta godis. Lite kul med tanke på att jag i somras byggde upp världens godisförråd så att jag skulle kunna fortsätta äta godis även som fattig volontär. Och visst har jag rört det, men inte alls i den utsträckning jag väntat mig. Väldigt mycket ligger fortfarande orört. (Ja pappa, du är välkommen ner för att äta upp det) Med det inte sagt att jag inte ätit sötsaker på ett halvår, för det har jag verkligen gjort. Att jobba i kyrkan innebär många saker men framför allt att fika. Min pensiokör bakar till varje gång, det blir tårta över från en begravning, vi råkar baka för mycket fika till en gudstjänst och får det eminenta uppdraget att äta upp det och så fortsätter det. För några månader sedan hade jag dessutom ett intensivt förhållande med Ben & Jerry där jag åt mig igenom alla sorter mitt lilla Coop hade att bjuda på och lade ner sjuka mängder av min lön på just glass. Sedan lyckades ja...

Halli hallå Förlåt bloggen att jag bara försvann. Jag hade en massa blogginlägg i huvudet och ville skriva mycket under julledigheten men jag vet inte, livet hände. Det blir nog lite så, när en bor många mil ifrån alla dem en älskar och helt plötsligt är nära dem igen så bortprioriteras en liten blogg minsann. Rimligt ändå. Jag är hemma i götet nu i alla fall. Kom hit den fjärde och har sedan dess hunnit med att gråta över att jag är ensam igen (det är ju kul med känslor eftersom jag under hela borensbergsvistelsen längtade hem till gbg och när jag väl kom hit ville jag bara åka till mamma och pappa igen), jobba över trettondagshelgen, hängt på jobbet med alla mina världsbästa kollegor, bondat med slackerlyan för att inse att jag faktiskt älskar den och nu senaste varit på kurs med alla mina volontärkompisar som gör samma sak som jag fast på andra ställen. Vi träffades för första gången i början av september och var sådär stela som en är med människor en träffar för allra första ...