En räls som försvinner för gott

Tjabba tjena!

Nu har det gått nästan en månad sedan jag uppdaterade här... Så mycket för den comebacken, hehe. Chattade med My idag om det här med att blogga om sitt liv och den självkritik som alltid uppkommer hos oss båda. Inget är nästan aldrig tillräckligt bra för att hamna på internet till allmän beskådan och då blir det väldigt lätt för min del att jag bara struntar i att blogga, även om jag egentligen tycker att det är kul. Blev peppad och sugen på att blogga lite av mitt och Mys snack dock så här är jag, i soffan med datorn i knäet och lugn musik i hörlurarna. Vi får se vart det bär av.

Sist jag bloggade var jag på g till Björkekärrs kyrka för goseplföreläsning med tillhörande gospelgudstjänst. Mycket gospel blev det men det är ju en fantastisk grej att lyssna på (kanske även att ägna sig åt?) så ingen klagosång från mitt håll inte. Senare den kvällen, när jag kommit hem från kyrkan och satt på vardagsrumsbordet och filosoferade kring livet messade Finnja och frågade om jag ville komma över och hjälpa henne att äta upp pastasallad hon fått med sig från jobbet. Jag, som fattat det ekonomiska i att snylta mat från andra (hehe) och som dessutom diggar Finnja, drog dit och så spenderade vi kvällen i hennes soffa, ätandes pastasallad och tittandes på senaste avsnittet av SKAM. Det har sina fördelar att bo 5 minuter ifrån varandra minsann.

Idag är det ju fredag, men för mig känns det som söndag. För några timmar sedan kom jag hem till götet efter att ha besökt mitt andra hem, bbg och eftersom vistelser i borensberg brukar betyda helg är det nog därför den känslan har infunnit sig. Det här hembesöket hade jag taggat för ända sedan i slutet av mars, det var nämligen dags för mig och mina tänder att vinka adjö till rälsen! Trodde knappt mina öron när tandläkaren i mars tog sig en titt på mitt bett och konstaterade att det inte var något kvar att göra längre och att nästa besök skulle bli mitt sista, utöver rutinkontrollerna dårå.

I onsdags hoppade jag på tåget hem och igår gick jag upp fruktansvärt tidigt för att tillsammans med dagens chaufför aka min moder åka till Motala, ta en sista selfie med tandställning inne på toaletten och sedan spendera en kvart i tandläkarstolen, halvt skräckslagen, medan tandläkaren använde en frickin tång (!!) för att ta bort alla mina fästen. Efter lite puts och fix och avgjutning av mina tänder drog vi hemåt igen, jag kunde inte sluta le och firade min frihet genom att äta godis och titta på Sveriges Yngsta Mästerkock.

Mina bågar, ute i det fria för första gången på länge

Detta!!! Så värt 19 månader av räls

Efter några timmar styrde vi tillbaka till tandläkaren, för att hämta ut min bettskena, som är något av det ocharmigaste jag sett, och luncha hos farmor och farfar. Där bjöds det på pommes frites, halloumiost och allmänt beröm över hur fina mina tänder har blivit. Dessutom var det ju supervarmt så vi avslutade hela visiten med att fika på deras uteplats. Hur mysigt som helst. På kvällen åkte jag in till Linköping i min favvobyxdress och mötte upp Isa och Jenny för att ha picnick i trädgårdsföreningen. För en gångs skull var det inte superlänge sedan jag såg dem så ingen milslång uppdatering om våra liv krävdes, utan istället spenderade vi några fina timmar på att kramas, äta och prata om alla viktiga grejer vi är med om. Och på att se såhär mysiga ut 

Och titta va, nu har jag ju lyckats producera ännu ett blogginlägg utan att gå under på kuppen. Poäng till mig! Nu ska jag spendera den närmsta timman med att äta godis och glo lite på tv, sedan är det nog sängen som gäller för en viss Johanna. 

Tills vi hörs igen, ha det!