Det Fabulösa Livet

Idag har jag kört igen! Trodde till en början att jag hade tappat exakt allting för det gick inte bra att växla, allt var ryckigt och ingenting fungerade så smooth som det gjorde igår. Stängde av bilen i ren frustration och mamma bad mig berätta vad jag tänkte att jag skulle göra och varför det inte funkade (fördelarna med att ha en specialpedagog och förskolelärare till mamma är många) och efter det gick det bra igen. Växlade som en gud och lyckades till och med parkera. Kan dock ha varit den fulaste parkeringen jag sett med tanke på att jag stod med halva bilen utanför men som mamma sa "äh, vi säger att den var bra!" Har dessutom kört på en väg nu!! Med bilar bakom mig! Med bilar som stannat mitt i vägen som jag måste köra om! I korsningar! Svängt ut från en liten väg till en stor väg! Andra bilar är så himla läskiga dock! Speciellt för mig, som älskar att ligga i 20-30 och därför får alla andra bilar rakt upp i baken. En gång när jag tittade i backspegeln skrek jag nästa...

Det är visserligen påsklov och jag har gett mig själv helt och hållet ledigt från skolan i några dagar men det betyder inte att jag går runt och är oproduktiv. Faktiskt inte alls. De senaste dagarna har jag nämligen tagit i något som har legat på is i över ett halvår. JAG HAR BÖRJAT ÖVNINGSKÖRA IGEN!!! Låter möjligen som världens minsta grej, för jag menar, jag har varit 18 i över ett halvår och skulle egentligen kunna ha ett körkort nu om jag hade tagit tag i detta tidigare, men för mig är det så himla stort. Jag har aldrig varit taggad på att ta körkort, har inte velat börja köra och alltid tänkt att jag aldrig kommer att lära mig och att det därför är ingen idé att ens börja, men nu går det så bra! Och det är så KUL?! Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så men jag längtar på riktigt till nästa gång jag får sätta mig bakom ratten. Har visserligen inte kört i trafik ännu utan bara snurrat runt på diverse grusplan och parkeringar men ändå. Det är kul! Idag växlade jag u...

Vi äter inte speciellt ofta på restaurang jag och min familj, vilket mest beror på att vår normala mattid är runt klockan halv nio och ingen av oss har ork att åka in till stan vid den tiden, men ibland händer det! Till exempel igår! Jacob, aka min lillebror som skaffat sig fräckheten att växa om mig, fyller 16 år idag så vi firade honom en dag i förskott på Djingis Khan. Vi sa att vi skulle "köpa vandringsbyxor" men som av en slump var den affären stängd och vi hamnade på restaurangen istället. Han hade nog kunnat gå på det, om vi inte hade gjort exakt samma sak för ett år sedan... Förra året var dock guld, eftersom Jacob på allvar trodde att han skulle köpa skor klockan sju på kvällen. Såhär såg det ut i alla fall Tycker att mamma och jag ser så himla mysiga ut på den här bilden. Det är lite såhär "Åh, här sitter vi och NJUTER och har härliga samtal om LIVET tillsammans!"-feeling  Anledning nummer ett till att äta på Djingis Khan, det finns jordnötss...

Uj uj UJ, vill ni veta vilken vild helg jag har haft elleeeeeer?? Klart ni vill, här kommer den!! I fredags var det partey i Ljungsbro för två av mina klasskompisar, Linnea och Sabina, som precis har fyllt 19 år. Vi samlades alla tolv, förutom My (som var sjuk </333) så egentligen var vi elva, och mös som galningar i flera timmar. Att komma dit var som att komma till himmelen, för det var kuddar och madrasser och filtar överallt och tack vare att vi åt pizza till middag och marängswiss till efterrätt behövde en knappt flytta på sig någon gång under kvällen. Min fina, underbara klass är som himmelriket på jorden så det var med ömsom lycka över att dem är dem och ömsom sorg över att jag var tvungen att lämna dem som jag hoppade på min allra sista buss klockan två, mitt i natten. Min favoritbusschaufför körde dock hem mig, så helt förstörd var jag inte. På lördagmorgonen halv sju ringde klockan igen och med knappt 4 timmars sömn i kroppen studsade jag upp ur sängen igen (for real...

Det bästa med att vara politiskt aktiv är att när en köpt massa godis som användes som lockningsbete och halva påsen blir över får en, i egenskap av rollen som sammankallande, äta upp ALLTING #Fuckbeach2016 Kan vi prata om min utväxt btw? Den är SÅ grov! Blir nästan sur när jag ser den eftersom den tar upp en tredjedel av mitt hår. Vill dock inte slita ut mitt hår fullständigt så väntar alltid tills jag nästan sprängs av irritation över utväxten innan jag bokar en frisörtid och färgar om håret. Nackdelen med den taktiken är dock att det finns inga frisörtider när jag känner för att färga håret igen utan då måste jag vänta i några veckor och bli ännu mer irriterad. Kan inte hela världen bara rätta sig efter mig istället? Hade varit sååå bra Har dessutom rensat i min spellista på Spotify (helt ärligt det mest vettiga jag har gjort idag) och känner mig så himla renad. Den har varit full av en massa låtar som jag inte ens tycker om längre och som jag har fått hoppa ö...

Nästan det märkligaste med livet är ju att det fortsätter att rulla på, vad som än händer. Jag skulle innerst inne vilja stanna kvar i söndags kväll och gråta konstant ända tills det känns lite bättre men så funkar det ju inte. Jag måste trots allt som har hänt gå upp och skriva matteprov, köpa nya block och försöka få i mig mat och på något sätt är det väldigt skönt. Livet går vidare av sig självt och då kanske jag också kan göra det till slut. Det är bättre dock, och det är också skönt. Jag tror att mycket ligger i att försöka hitta en balans mellan att inse att det är okej att vara svinledsen och böla skiten ur sig och att göra grejer som får en att skratta, att diskutera livligt, att bli arg, att bli engagerad, att kort och gott känna andra saker än att en är så himla sorgsen hela tiden. Det måste finnas tid till att sörja, såklart, men det måste också finnas tid till att inte sörja och den balansgången är jag mitt uppe i för tillfället. Podcasts, böcker, promenader och YouTube h...

Jag skulle kunna säga att allt är bra, att jag enbart är glad över att jag tippade 4 rätt i finalen på Melodifestivalen igår och att söndagen var en väldigt bra dag för jag åt kladdkaka och gick på promenad men det skulle inte vara helt sant. Runt lunchtid idag så ringde någon på dörren, och jag tyckte det var lite märkligt för vem levererar paket på söndagar, och det var först när jag hörde att personen som ringde på sa "Jag körde på en katt..." som jag började förstå vad som kunde ha hänt. Jag slog händerna för ansiktet, tänkte "Nej, det får inte vara sant, det får inte hända, inte oss, vem som helst och vad som helst men inte oss" och trots att jag inte är speciellt religiös av mig gick jag runt i hela huset och bad till Gud att "Snälla, låt katten leva, låt katten leva". Och jag önskar så att jag kunde säga att katten levde, att den var lite skadad men ändå skulle klara sig men så är inte fallet. Vi, som under fyra års tid, haft 3 katter springande i...