Nästan det märkligaste med livet är ju att det fortsätter att rulla på, vad som än händer. Jag skulle innerst inne vilja stanna kvar i söndags kväll och gråta konstant ända tills det känns lite bättre men så funkar det ju inte. Jag måste trots allt som har hänt gå upp och skriva matteprov, köpa nya block och försöka få i mig mat och på något sätt är det väldigt skönt. Livet går vidare av sig självt och då kanske jag också kan göra det till slut.
Det är bättre dock, och det är också skönt. Jag tror att mycket ligger i att försöka hitta en balans mellan att inse att det är okej att vara svinledsen och böla skiten ur sig och att göra grejer som får en att skratta, att diskutera livligt, att bli arg, att bli engagerad, att kort och gott känna andra saker än att en är så himla sorgsen hela tiden. Det måste finnas tid till att sörja, såklart, men det måste också finnas tid till att inte sörja och den balansgången är jag mitt uppe i för tillfället. Podcasts, böcker, promenader och YouTube hjälper men det som framförallt är en lifesaver är Sims! Jag spelade någon timma igår och det var så himla skönt att engagera sig helt och fullt i någon annans liv för en stund, att svära åt simmarna som är lite småkorkade ibland och inte bry sig om vad som hänt i mitt liv eftersom det inte är i fokus.
Ibland så går Sims mig något enormt på nerverna dock och i brist på annat tänkte jag lista allting som fick mig att svära lite extra högt igår kväll. (Svor till och med så mycket att pappa bad mig sluta och då kände jag mest att "You can't tell me what to do, I'm 18, what you gonna do, mhm BURN)
* Min dator är lite ledsen av sig ibland (troligen för att den har snart 5 år på nacken) och brukar vid sämsta möjliga tillfälle frysa till. Då står det mellan att spelet hoppar igång igen efter några sekunder eller kraschar och stänger av sig självt. Drabbas alltid av panik och ber alltid till någon högre makt om att det inte ska krascha och blir alltid lika irriterad de gånger spelet kraschar eftersom jag nästan aldrig sparar, trots att alla säger att man ska göra det med jämna mellanrum. Fuck the system är min enda kommentar till det tipset. (SKOJA, ångrar det bittert varenda gång)
* För tillfället spelar jag på en sim med grönt hår och lila ögon vars enda uppgift är att föra de generna vidare i 10 generationer. Det är en utmaning som kallas PerfectGeneticsChallenge och den är rätt kul men för att få en arvinge krävs det en himla massa barn. (Chansen att barnet kommer ut med grönt hår och lila ögon är nämligen inte så stor) Har hittat en tjej till min killsim som jag tycker om men varenda gång de två ska träffas hinner de kyssas en gång innan hon går iväg för hon jobbar som en himla papparazzi och behöver fota kändisar hela jävla tiden. Det blir inga barn gjorda när hon håller på så ska ni veta.
* Igår letade jag upp en ny tjej istället, för man orkar inte papparazzis som flickvänner hur länge som helst, och hittade en som ändå var helt okej. Allt gick bra, hon följde med hem och jag kände att "Yes, nu kan vi ÄNTLIGEN få lite barn gjorda!" Då visar det sig att hon, den jäveln, har "problem med att binda sig" och alltså kräver en hög relation med andra simmar innan hon kan hoppa i säng med dem. Det blev inga barn gjorda igår heller.
Sedan stängde jag av i rent vredesmod. Sims alltså. Både en lifesaver och en lifedestroyer
Det är bättre dock, och det är också skönt. Jag tror att mycket ligger i att försöka hitta en balans mellan att inse att det är okej att vara svinledsen och böla skiten ur sig och att göra grejer som får en att skratta, att diskutera livligt, att bli arg, att bli engagerad, att kort och gott känna andra saker än att en är så himla sorgsen hela tiden. Det måste finnas tid till att sörja, såklart, men det måste också finnas tid till att inte sörja och den balansgången är jag mitt uppe i för tillfället. Podcasts, böcker, promenader och YouTube hjälper men det som framförallt är en lifesaver är Sims! Jag spelade någon timma igår och det var så himla skönt att engagera sig helt och fullt i någon annans liv för en stund, att svära åt simmarna som är lite småkorkade ibland och inte bry sig om vad som hänt i mitt liv eftersom det inte är i fokus.
Ibland så går Sims mig något enormt på nerverna dock och i brist på annat tänkte jag lista allting som fick mig att svära lite extra högt igår kväll. (Svor till och med så mycket att pappa bad mig sluta och då kände jag mest att "You can't tell me what to do, I'm 18, what you gonna do, mhm BURN)
* Min dator är lite ledsen av sig ibland (troligen för att den har snart 5 år på nacken) och brukar vid sämsta möjliga tillfälle frysa till. Då står det mellan att spelet hoppar igång igen efter några sekunder eller kraschar och stänger av sig självt. Drabbas alltid av panik och ber alltid till någon högre makt om att det inte ska krascha och blir alltid lika irriterad de gånger spelet kraschar eftersom jag nästan aldrig sparar, trots att alla säger att man ska göra det med jämna mellanrum. Fuck the system är min enda kommentar till det tipset. (SKOJA, ångrar det bittert varenda gång)
* För tillfället spelar jag på en sim med grönt hår och lila ögon vars enda uppgift är att föra de generna vidare i 10 generationer. Det är en utmaning som kallas PerfectGeneticsChallenge och den är rätt kul men för att få en arvinge krävs det en himla massa barn. (Chansen att barnet kommer ut med grönt hår och lila ögon är nämligen inte så stor) Har hittat en tjej till min killsim som jag tycker om men varenda gång de två ska träffas hinner de kyssas en gång innan hon går iväg för hon jobbar som en himla papparazzi och behöver fota kändisar hela jävla tiden. Det blir inga barn gjorda när hon håller på så ska ni veta.
* Igår letade jag upp en ny tjej istället, för man orkar inte papparazzis som flickvänner hur länge som helst, och hittade en som ändå var helt okej. Allt gick bra, hon följde med hem och jag kände att "Yes, nu kan vi ÄNTLIGEN få lite barn gjorda!" Då visar det sig att hon, den jäveln, har "problem med att binda sig" och alltså kräver en hög relation med andra simmar innan hon kan hoppa i säng med dem. Det blev inga barn gjorda igår heller.
Sedan stängde jag av i rent vredesmod. Sims alltså. Både en lifesaver och en lifedestroyer
Kommentarer
Skicka en kommentar