Det Fabulösa Livet

Hej bloggen November har gått i en raketfart. Har alltid tyckt att det är årets jobbigaste månad och nu är den nästan redan slut. Mycket märkligt. Jag menar, nästa vecka börjar ju julkalendern. Hur gick det till? Jag har firat novembers sista fredag med att adventspynta hela lägenheten. Jobbet hade några adventsljusstakar över, jag (som är en fattig volontär) fick med mig två stycken hem i onsdags och när adventsspelet var över imorse tog jag buss 17 hemåt och spenderade hela dagen med att sätta upp dem, möblera om lite och hänga upp ljusslingor överallt där de fick plats. Slackerlyan är så fin just nu! Har dessutom fixat en egen adventskalender till mig själv och ställt upp min minijulgran så jag är helt och hållet redo för att det snart är december. Imorse vaknade jag upp klockan 6 hemma hos David och lagom nyvakna åkte vi sedan ut till Säve för att underhålla grundskolebarn i en knapp timma. För att uppmärksamma att det är första advent på söndag (wohoo, TAGGA) spelade vi, tills...

Jag gjorde precis en fuling och blötte håret istället för att duscha det, som jag borde ha gjort. Sorry morgondagens kollegor men jag orkar faktiskt inte. Det finns en gräns för hur mycket jag orkar anstränga mig inför jobbet liksom och den går tydligen vid att behöva duscha sent en onsdagskväll. Idag har jag haft en mycket bra dag. Sjöng "O Helga Natt" för full hals med pensionärskören och fick ut all irritation jag gått och burit på de senaste dagarna. Testa det någon gång, det var mycket effektivt. Om några veckor har vi julkonsert och jag tror nästan att jag är den som är allra mest taggad. 18 december peeps, då kör vi stenhårt. Sedan hade jag mina miniorer och de var fruktansvärt lugna för att vara den grupp som Iris och jag alltid måste ladda lite extra inför. Idag kröp en av dem upp i knäet på mig när vi hade andakt och det gjorde hela min dag. På tal om att krypa upp i knäet så bar jag nästan runt på en tjej hela dagen igår på förskolan som tydligen var hemma i magi...

Oktober tog ju slut för några dagar sedan och med det även min andra månad i götet. Både tvåmånadersjublieumet med jobbet och med slackerlyan firade jag antingen hemma i borensberg eller på väg till borensberg men oavsett vilket så har oktober inneburit lärdomar. Till skillnad från september har jag inte varit duktig och gjort en lista över varje gång jag fått en ny upptäckt men det kommer nog gå ändå. Lär säkert missa grejer men man kan ju inte heller ha stenkoll på livet hela tiden. En stor lärdom är vikten av att försöka möta människor där de är. Det funkar liksom inte bara att köra på och gå efter vad en själv tycker är bäst utan som soppkokare, ledare eller extra förskolepedagog så är jag där för någon annan. Deltagarna kommer till dessa aktiviteter för att de vill få ut något av det, och det kan vara alltifrån en pratstund över en måltid soppa till att måla varsin mugg och busa med sina kompisar, och mitt uppdrag är att tillsammans med de ordinarie ledarna försöka lösa detta. S...

Eftertexterna rullar. Jag väntar för jag vet att en extra spelsekvens kommer när de väl tagit slut. Jag har precis spelat klart ytterligare ett spel ur Assassin's creed-serien. Är lite besviken, väldigt chockad och hyfsat taggad på att gå vidare till nästa spel i serien. Assassin's creed har varit mitt jam ända sedan åttonde klass och efter att ha tagit en paus under en stor del av gymnasiet återvände jag till spelen under sommaren. Nu har jag tagit mig igenom det tredje huvudspelet och ömsom saknat Ezio, huvudkaraktären från förra spelet som var en DRÖM, och ömsom försökt förstå mig på Connor, den nya huvudkaraktären som jag inte alls klickat lika bra med. Det är egentligen inget fel på honom men om Ezio var komplex, sarkastisk och fruktansvärt omtänksam är Connor mest fyrkantig och hård. Jag är också besviken, mest för att spelet inte alls kändes lika fantastiskt som de tidigare. Det var bra, absolut, och hade flera nya moment som jag ÄLSKADE men ändå, det känns rörigt och ib...

Jag är hemma. Inte hemma som i läggan i Götet utan hemhemma som i huset i Borensberg. Här ska jag stanna i exakt en vecka till och fira höstlov. Jag är också sjuk, vilket på ett sätt är skönt att vara runt folk (föräldrar) för de tar hand om en och kommer med te men det är också lite jobbigt för jag är väldigt jobbig när jag är sjuk så jag går nog en stor del av familjen på nerverna. Idag har jag försökt fokusera på min tillfriskningsprocess och snabbat upp den med hjälp av te, youtube och Assassins Creed. Ska en vara krass hjälper det kanske inte alls men jag har i alla fall roligt och det är ju alltid värt något. I fredags hade jag min värsta ångestdag på länge i och med att tåget jag åkte med till Hallsberg blev stillastående i över en halvtimma. Missade mitt byte till Motala och bröt ihop. Får sällan ångest men när saker händer som jag inte kan påverka på något sätt överhuvudtaget slår alla mörka känslor jag har till. Hade dessutom en tandläkartid i Motala att passa, som jag miss...

Just nu sitter jag i köket och väntar på min matkasse. Den ska komma någon gång mellan 5 och 10 på kvällen men brukar dyka upp runt klockan sju. De första gångerna var jag superorolig och såg mardrömsscenarier framför mig där den aldrig dök upp eller kom fel eller gick sönder eller vadsom. Oklart vart de tankarna kom från men de fanns. Nu bryr jag mig knappt längre. Det har aldrig gått fel någon gång och det enda jag behöver göra är att svara när porttelefonen ringer. Helt rimliga uppgifter. Mitt kök stinker av vinäger för tillfället men det är bara för att jag återigen invaderats av bananflugor. Jag har egentligen inget problem med insekter och har aldrig varit speciellt rädd för varken spindlar eller andra kryp men få saker kan få mitt blod att koka såsom åsynen av bananflugor. Blir helt orimligt irriterad varje gång jag ser en. Nu ska de bort en gång för alla i alla fall och då får en ta att det stinker vinäger i köket. Är inte speciellt mycket i köket ens en gång. Det är verklige...

Hej dagboken/bloggen/whatever Jag är så lycklig just nu. Jag är så tacksam över att jag har hamnat här, att jag har fått chansen att göra det jag gör och att jag får lära mig så mycket. I somras kom jag fram till att jag hatade att lära mig nya saker, eftersom det alltid innebar att jag till en början var dålig på något och jag hatar att vara dålig på saker, men jag tror inte att den insikten stämmer längre. Visst är det fortfarande svinjobbigt att lära sig saker och göra fel men varje gång det blir fel så blir jag på något sätt en bättre människa. Och ja, det sög att råka frysa ner innehållet i kylskåpet men nu vet jag ändå att det är bra att tänka ett steg längre när jag ska ta nya beslut och ibland har jag en mindre bra ledarstil i mina barngrupper men jag märker ju också att just den stilen inte fungerar och ändrar den till nästa gång. Misstag är fortfarande det värsta jag vet och det som ger mig allra mest ångest men min senaste ambition är att försöka fråga mig själv vad jag ka...