Detta inlägg sponsras av självömkan i egen hög person

Jag har blivit sjuk. Det suger. Dessutom har ett fäste på min tandställning lossnat helt utan anledning. Det suger också. Har tillbringat dagen med att dra runt i träningstights och tycka synd om mig själv. Hade ändå planer för den här helgen, som att träna, gå på promenad, plugga matte, köra bil och vara lite effektiv men eftersom jag blir andfådd av att gå från soffan till sängen har jag lagt ner alla dem. Kul. *Gråter inombords*

Några ord om min tandställning förresten. För det mesta tänker jag inte alls på den. Den känns inte, jag har vant mig vid att det är metall på alla mina tänder och det enda jobbiga är väl att jag dreglar sjukt mycket varenda gång jag borstar tänderna. Visst, ibland känns det segt att jag kanske kommer ha fyllt 20 år när jag får ta bort den men den är ändå gratis och fixar till mitt leende, som jag har haft rätt mycket komplex över genom åren, så det finns inte så mycket att klaga på. Men ibland är den bara till besvär, som när jag precis hade satt in tandställningen och mitt tandkött blev superinflammerat och blödde så fort jag nuddade det eller som nu när ett fäste sitter för löst och stör mig konstant. Det gör mig sjukt stressad för jag kan inte låta bli att känna att allting är mitt eget fel. Om jag bara hade borstat lösare eller inte ätit det där eller tuggat på det sättet så hade allt varit lugnt tänker jag hela tiden och även om jag fattar rent teoretiskt att min förmåga att påverka om min tandställning sitter fast eller inte, inte är speciellt stor så är allting ändå mitt fel i mitt huvud. Vill ju bara att allt ska funka helt problemfritt.

Runt sex bestämde jag mig för att det var slut på dagens självömkan, gick och duschade och tog på mig fancy kläder (det vill säga jeans, en polotröja och en lång kofta). Ibland mår en inte bättre än en ser ut så då kan jag ju lika gärna passa på att se bra ut!