Jag har nog aldrig fruktat för mitt liv och tänkt att jag är väldigt, väldigt nära att dö någon gång. Skönt det, förutom att det var precis vad jag gjorde när jag gick hem från bussen. Helga aka stormen härjade här i Borensberg och när jag gick över Strömbron var jag övertygad om att jag bara var millimeter från att bli utblåst i gatan och överkörd. Dessutom kändes bron evighetslång. Till slut kom jag hem, även om promenaden hem innehöll snubblande över cykeln, klättring över nedfällda träd och ett vredesutbrott på att stormen var "SÅ JÄVLA JOBBIG!" (rimlig reaktion). En av få gånger i mitt liv som jag faktiskt svurit. Brukar normalt inte svära (stor lögn om du frågar mina föräldrar, men det gör du ju inte), vilket mest beror på att jag alltid lyckas låta som en trettonåring som desperat försöker vara cool när jag gör det. Det är lite synd, för jag tycker egentligen att det kan vara rätt snyggt och en nice accessoar till språket (språkaccessoar är numera ett ord) att svära men vill gärna spara min självbild från den uppenbarelsen. Tror gärna att jag är en rätt cool person liksom. Jobbigt att inse att jag inte alls är det.
Kom ju hem helskinnad men började ändå tänka, sådär som en gör ibland ni vet, på vad jag skulle sörja att jag inte gjorde i mitt liv om jag hade dött på fläcken och kom fram till följande:
* Att jag inte fick chansen att örfila någon på riktigt. Låter ju himla brutalt (och det är ju väldigt brutalt) men inbillar mig att det skulle vara rätt skönt att bara dra till med all kraft en har och smacka någons kind. Tänker också att örfilen skulle kunna hända när jag bråkar med någon och vinner argumentationen så himla hårt. Ni vet, sådär att en är svinarg och typ strålar ilska ur ögonen och ändå lyckas äga motparten totalt. Det hade jag velat någon gång.
* Att jag inte haft något romantiskt förhållande någon gång. Det är faktiskt väldigt synd, för jag känner att jag är en väldigt romantisk person och tror att jag hade gjort mig så himla bra i ett förhållande. På riktigt, jag skulle skicka gulliga sms, ringa typ varje dag, spontanköpa presenter, baka goda grejer, skriva fina dikter, spontanbesöka le partner och så vidare. Nu skriver jag bara långa, rätt meningslösa noveller för att kunna lägga min romantiska sida någonstans
* Att jag inte hann färga håret blått. Färgade det nyss lila men känner att jag gärna skulle gå över till blått nästa gång. Hade ju varit tråkigt att missa det.
Behöver alltså hitta någon att bli riktigt arg på, någon att bli kär i (som gärna får vara kär i mig också, är ju lite jobbigt annars) och blå hårfärg. Det är väl bara att börja leta.
Nu ska jag fortsätta den här fabulösa kvällen med att lyssna på julmusik (<333) och laga grönsaksburgare med le madre. Hon och jag har som projekt att laga en massa vegetariska rätter från grunden så det är ju bara att börja köra!
Kom ju hem helskinnad men började ändå tänka, sådär som en gör ibland ni vet, på vad jag skulle sörja att jag inte gjorde i mitt liv om jag hade dött på fläcken och kom fram till följande:
* Att jag inte fick chansen att örfila någon på riktigt. Låter ju himla brutalt (och det är ju väldigt brutalt) men inbillar mig att det skulle vara rätt skönt att bara dra till med all kraft en har och smacka någons kind. Tänker också att örfilen skulle kunna hända när jag bråkar med någon och vinner argumentationen så himla hårt. Ni vet, sådär att en är svinarg och typ strålar ilska ur ögonen och ändå lyckas äga motparten totalt. Det hade jag velat någon gång.
* Att jag inte haft något romantiskt förhållande någon gång. Det är faktiskt väldigt synd, för jag känner att jag är en väldigt romantisk person och tror att jag hade gjort mig så himla bra i ett förhållande. På riktigt, jag skulle skicka gulliga sms, ringa typ varje dag, spontanköpa presenter, baka goda grejer, skriva fina dikter, spontanbesöka le partner och så vidare. Nu skriver jag bara långa, rätt meningslösa noveller för att kunna lägga min romantiska sida någonstans
* Att jag inte hann färga håret blått. Färgade det nyss lila men känner att jag gärna skulle gå över till blått nästa gång. Hade ju varit tråkigt att missa det.
Behöver alltså hitta någon att bli riktigt arg på, någon att bli kär i (som gärna får vara kär i mig också, är ju lite jobbigt annars) och blå hårfärg. Det är väl bara att börja leta.
Nu ska jag fortsätta den här fabulösa kvällen med att lyssna på julmusik (<333) och laga grönsaksburgare med le madre. Hon och jag har som projekt att laga en massa vegetariska rätter från grunden så det är ju bara att börja köra!
Kommentarer
Skicka en kommentar