Halli hallå!
Just nu sitter jag i min pyamas och käkar sötpotatispommes. Har visserligen bytt pyamaströja från en vit till en röd och drog för några timmar sedan ett par jeans över pyamasshortsen för att gå ut och handla glass men förutom det äventyret har jag spenderat hela dagen i antingen soffan eller sängen. Det låter möjligen som att jag mår fett dåligt men som tur är är läget det helt motsatta! Jag mår svinbra. Det enda som inte är så nice är träningsvärken som huserar i hela min kropp och gör sig påmind i varenda rörelse men med tanke på att jag spenderade hela natten på Jazzhusets nostalgikväll och dansade som att det inte fanns någon morgondag är det en träningsvärk jag gärna står ut med.
Ända sedan jag fyllde 18 år och fick börja gå ut på krogen har jag aldrig fattat grejen med det och de få utgångar som har ägt rum i Linköping har nästan alla varit väldigt meh. Lam musik, en massa fulla människor och en sådan där stämning som gör att en inte riktigt vill släppa loss fullständigt. Det har aldrig varit något fel på mitt utgångssällskap, eftersom det alltid bestått av klassis, men ändå, utgångar har inte blivit min grej. Så när jag flyttade till Götet struntade jag bara i att gå ut, för det skulle ju bara vara lika tråkigt som i Linköping och så var det inte mer med det. Spenderade mina helgkvällar på annat sätt. Och jag var fullständigt nöjd med detta, fram tills för några veckor sedan när ett enormt behov av att gå ut och fuldansa och skriksjunga infann sig och inte gav med sig, hur mycket bradålig musik jag än lyssnade på och fuldansade lite smått till. Sagt och gjort, igår begav jag mig till My för att se premiären av Melodifestivalen och äta tacos och sedan drog vi ut på stan, My i fancy läppstift och jag i pappas gula ulltröja som krympte i tvätten och som får mig att se ut som en större märkessnobb än vad jag egentligen är. Valet av tröja skulle jag bittert få ångra under natten när svetten rann på varenda ställe av min kropp men FAN vad kul jag hade! Mitt livs bästa utgång och topp tre kvällar på 2017 hittills. Hela kvällen spelades det hits från 90- och 00-talet och eftersom nästan alla var vår barndom i ett nötskal kunde vi inte göra något annat än att skrika rösten ur oss och dansa oss till redig träningsvärk i både mage och ben. 5 av 5 toasters.
Resten av veckan har bestått av grov pms och en känsla av att göteborg och jobbet inte har något mer att ge mig och många kvällar har jag bara velat flytta hem eftersom lägenheten är för stor och jag är för ensam och ja, kort sagt så har mycket sugit den här veckan. För tillfället, mycket tack vare den fantastiska kvällen och natten, är jag uppe ur den känslan nu och tycker att livet här äger så jag får bara hoppas att nästa vecka blir bättre och känns mer meningsfull. Jag är ändå mycket övertygad om att jobbet har mer kvar att ge till mig och att jag inte har upptäckt allting ännu men möjligen är jag inne i en svacka för tillfället och då får det väl vara så. Någon gång går ju den över och tills dess får jag bara se till att fokusera på de tillfällen när jag mår riktigt bra, som i fredags när jag och Finnja bakade kakor eller som inatt, när min värld endast bestod av musik och dans.
Just nu sitter jag i min pyamas och käkar sötpotatispommes. Har visserligen bytt pyamaströja från en vit till en röd och drog för några timmar sedan ett par jeans över pyamasshortsen för att gå ut och handla glass men förutom det äventyret har jag spenderat hela dagen i antingen soffan eller sängen. Det låter möjligen som att jag mår fett dåligt men som tur är är läget det helt motsatta! Jag mår svinbra. Det enda som inte är så nice är träningsvärken som huserar i hela min kropp och gör sig påmind i varenda rörelse men med tanke på att jag spenderade hela natten på Jazzhusets nostalgikväll och dansade som att det inte fanns någon morgondag är det en träningsvärk jag gärna står ut med.
Ända sedan jag fyllde 18 år och fick börja gå ut på krogen har jag aldrig fattat grejen med det och de få utgångar som har ägt rum i Linköping har nästan alla varit väldigt meh. Lam musik, en massa fulla människor och en sådan där stämning som gör att en inte riktigt vill släppa loss fullständigt. Det har aldrig varit något fel på mitt utgångssällskap, eftersom det alltid bestått av klassis, men ändå, utgångar har inte blivit min grej. Så när jag flyttade till Götet struntade jag bara i att gå ut, för det skulle ju bara vara lika tråkigt som i Linköping och så var det inte mer med det. Spenderade mina helgkvällar på annat sätt. Och jag var fullständigt nöjd med detta, fram tills för några veckor sedan när ett enormt behov av att gå ut och fuldansa och skriksjunga infann sig och inte gav med sig, hur mycket bradålig musik jag än lyssnade på och fuldansade lite smått till. Sagt och gjort, igår begav jag mig till My för att se premiären av Melodifestivalen och äta tacos och sedan drog vi ut på stan, My i fancy läppstift och jag i pappas gula ulltröja som krympte i tvätten och som får mig att se ut som en större märkessnobb än vad jag egentligen är. Valet av tröja skulle jag bittert få ångra under natten när svetten rann på varenda ställe av min kropp men FAN vad kul jag hade! Mitt livs bästa utgång och topp tre kvällar på 2017 hittills. Hela kvällen spelades det hits från 90- och 00-talet och eftersom nästan alla var vår barndom i ett nötskal kunde vi inte göra något annat än att skrika rösten ur oss och dansa oss till redig träningsvärk i både mage och ben. 5 av 5 toasters.
Resten av veckan har bestått av grov pms och en känsla av att göteborg och jobbet inte har något mer att ge mig och många kvällar har jag bara velat flytta hem eftersom lägenheten är för stor och jag är för ensam och ja, kort sagt så har mycket sugit den här veckan. För tillfället, mycket tack vare den fantastiska kvällen och natten, är jag uppe ur den känslan nu och tycker att livet här äger så jag får bara hoppas att nästa vecka blir bättre och känns mer meningsfull. Jag är ändå mycket övertygad om att jobbet har mer kvar att ge till mig och att jag inte har upptäckt allting ännu men möjligen är jag inne i en svacka för tillfället och då får det väl vara så. Någon gång går ju den över och tills dess får jag bara se till att fokusera på de tillfällen när jag mår riktigt bra, som i fredags när jag och Finnja bakade kakor eller som inatt, när min värld endast bestod av musik och dans.
Såhär gulliga var jag och My klockan två inatt, när vi lämnade klubben för att hoppa på spårvagnen hemåt. Nu ska jag ta ut glasspaketet ur frysen och bara MÅ ett tag. Ha det!
Härligt att du mår bra nu! 😊
SvaraRadera