När livet är så episkt som det bara kan bli

För det mesta är mitt liv inte så himla fabulöst, namnet på denna blogg till trots. Jag går i skolan, försöker hitta motivation till att skriva mitt gymnasiearbete och dividerar med mig självhuruvida jag ska träna så att jag kan äta godis efteråt eller om jag bara ska äta godiset direkt. Mer fabulöst blir det oftast inte.

MEN!

Ibland så lever jag faktiskt ett väldigt fabulöst liv. Till exempel i onsdags, när jag från halv sju och 2 timmar framåt låg ner med vänstra armen utsträckt och lät en vilt främmande människa hugga en nål 2,5 millimeter in i min hud gång på gång. Med andra ord, JAG TATUERADE MIG!!

Här ligger jag och har precis fått konturerna ifyllda med svart bläck. Tänkte att smärtan var ju inte så himla farlig, den kan en ju lätt stå ut med i flera timmar till. Inte visste jag då att jag 90 minuter senare skulle behöva andas genom ihopbitna tänder och vara nära att be tauteraren skita i att göra klart tatueringen så att jag bara fick gå därifrån eftersom det gjorde så ONT.

Jag klarade mig dock genom hela sittningen och kunde efter 2 timmar av den värsta smärtan jag någonsin har varit med om lämna tatueringssalongen en isbjörn framför en regnbåge rikare. Min tatuerare måste ha trott att jag var sjukt sugen på att själv bli tatuerare för herre jösses vad mycket frågor jag ställde. Behövde någonting annat än smärtan att fokusera på och ämnet som låg närmast till hans var helt enkelt allt som rörde tatueringar. Vet numera en massa om olika nålar, färger, utbildningar och en hel del annat.

Fick plast över den lille gullungen, som alla får, och kunde på torsdagmorgonen halvt fascinerad och halvt äcklad titta på när små droppar av ihopblandat bläck och blod rann ner för armen när jag skulle duscha av den. Mysigt.

Här är en lite bättre bild på hur den ser ut. Från början är det en gnuggistatuering som Grön Ungdom har släppt som en del av en kampanj. Jag såg den första gången i somras och kände nästan direkt att jag ville göra den på riktigt. Och nu, efter att ha tagit tag i livet och gått och väntat i två veckor, kommer den för alltid att sitta på insidan av min vänsterarm. Det är lite sjukt och från och till får jag världens adrenalinrush när jag inser att den ALDRIG kommer att försvinna. Samtidigt är jag så fruktansvärt nöjd. Den är verkligen allt jag drömt om att den ska vara. På banderollen står det "Climate Warrior", vilket är något jag har varit sedan jag var 6 år och insåg att det kanske inte skulle finnas snö i framtiden om vi fortsatte misshandla jorden som vi gör nu, och den känns verkligen som jag i en enda bild. Att tatuera mig var lätt ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv, trots att det gjorde fruktansvärt ont, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv mer nu, för det är så himla fulländat.

Och av någon anledning gick jag runt i ärmlöst hela dagen igår och hade "Vill du se en sak?" som standardfras.