Det här med att köra bil...

Min filmhelg gick sådär i söndags eftersom jag och min kära far fick den eminenta idén att låta mig köra ute i byn för första gången någonsin. Hade så nära det går att ha en panikattack utan att faktiskt ha den innan vi åkte iväg och var så nervös att jag knappt kunde växla, trots att jag blivit rätt bra på det de senaste veckorna. Jag lyckades köra till vårt mål och tillbaka utan att skada varken bilen eller en människa men det var bland det värsta jag har gjort. Bröt ihop i bilen när vi kommit hem och var helt övertygad om att jag aldrig skulle lära mig att köra bil så vi gav oss ut på småvägar i utkanten av Borensberg så att jag fick känna att jag i alla fall kan växla och svänga. Det gick bra, jag låg på fyran för första gången och gled runt i 50 km men fy vad allt som har med körning att göra är svårt. Speciellt att köra inne i samhällen.

Igår var jag ute en sväng (det vill säga 2 timmar) med mamma och allt blev bara fel från början. Har ju ett sjukt kontrollbehov och svårt att ta förändringar så hade ställt in mig på att mamma kommer hem typ halv sex och sedan åker vi klockan sex. Punkt. Istället kom hon hem vid sex så vi kom inte ut förrän vid halv sju och jag kände mig bara så off. (Och ja, jag skyller det på henne istället för på mitt sjuka kontrollbehov, för sådan är jag). Det gick väl okej men ändå inte, får verkligen panik av att köra bland folk och andra bilar. Igår deklarerade jag högt och tydligt för mamma att "Jag HATAR att köra bil!" Känner att det blir kul sedan när jag börjar köra på körskola och min lärare jämt får hantera mina breakdowns.

Så ja, det är typ det enda som händer i mitt liv för tillfället. Kommer troligen flytta hemifrån i augusti (till Göteborg om allt går som jag vill!!!!) och har jag inte tagit körkortet då lär jag aldrig ta det, därav detta med att mitt liv nästan bara består av att jag sitter bakom ratten och har panik. Men sak samma, nu ska jag skjuta körkortet på framtiden och äta choklad framför Sveriges Yngsta Mästerkock <333